Avfärd:
Måndagen den 12 Augusti bilade vi till Piteå för att övernatta hos en klasskompis och god vän till mig innan vi på tisdagen började vår resa till Nikkaluokta. Vi startade från Övik vid tretiden, Umeå för att hämta upp Tobias och sedan var vi hos Malin ungefär halv 7. Resan dit gick bra, Elias och Tobias fiskade lite och bastade medan vi andra kröp ner i säng efter vi fått i oss gott kvällsfika.
Bild från fisket hos Malin
Dag ett.
Vi började att bila från Malin prick klockan 06.00, allt var i perfekt tid och ordning. Sedan hade vi första stoppet på
Vippabacken. Några tog en kopp kaffe andra tittade bara på de olika prylarna som utsmyckade fiket. Det var allt från träskor, skidor och läderaccesoarer som hängde i taket. Ett annorlunda och trevligt ställe. Där inne fick man höra på dialekt som kallas bred. 🙂
VI fortsatte sedan och vi stannade inte mer än att vi bytte förare och sträckte på benen. Vi var sedan framme i Kiruna cirka 11.00. Vi åt på en pizzeria som hade väldigt god mat. Vi tog Buffé och vi åt oss mätta innan vi begav oss till Nikkaluokta.
En klämmig skylt inne i Kiruna city
Erik och Jag sitter på ljugarbänken inne på Ica
Vi bytte om vid bilen, fyllde vattenflaskorna och började sedan gå mot Kebnekaise fjällstation, klockan var 13.25 då vi började att gå. första vi fick göra var att klä av oss lite plagg, det var strålande sol och det blev väldigt fort varmt när man gick med packning. Vi stannade sedan vid Ladtjojaure, där båten går ifrån.
Erik på hängbro
Erik där båten gick ifrån
Vi hade nu gått ungefär 5,5km. Tog lite kort och sedan stannade vi inte så många gånger efter vägen, två korta stopp för att lufta fötterna och få i oss lite energi och vatten. Vi höll ett väldigt bra tempo tyckte vi. Framme på stationen var klockan ungefär 19.30.Duschade (åh så härligt det kändes att få tvätta bort all svett) och sedan lagade vi korv och makaroner för att sedan packa väskorna för morgondagens bestigning. Sedan var det bara godnatt.
Dag 2:
Vi ställde larmet på kvart över sex och åt frukost, mjukbröd med mjukost på, samt fruktsoppa, hallon-blåbärssoppa. Det var gott! Vi började gå klockan 07.30 från fjällstationen. I början var vägen ganska plan och man passerar små bäckar som man kan fylla på vatten i, vi fyllde våra flaskor en sista gång i den större bäcken som vi trodde skulle vara den sista.
Här fyllde vi på för sista gången
En stund efter den bäcken så började det bli ganska mycket uppför och det forsade vatten på vänster sida, det var väldigt brant åt det hållet och man fick passa sig för att inte kliva fel på alla stenar som stack upp överallt.
Nu började det att bli brantare
Det var disigt så vi såg inte så mycket, men när vi kom upp och det började plana så var det inte utmarkerat så noga med röda stenar (det kanske , vad jag tro, beror på att på eftermiddagen är det mer vatten som rinner förbi just där så då syns inte några stenar eller så försvinner de) så vi stannade en stund och diskuterade med andra om vart det var vi skulle gå.
Samlade för att diskutera vandringsvägen
Vi valde att gå vänster och tillslut hittade vi röda stenar, vilken lättnad. På slutet var det väldigt brant och jag fick hjälpa mig upp för de stora stenarna med hjälp av händerna.Det började plana ut och på något sätt trodde vi att vi hade gått upp på Virrevarre så fick en bild av att vi skulle gå neråt nu, vi hade också tappat bort vart de fanns röda stenar, passerade en karl som gjorde kaffe, hittade efter det ett stup som vi trodde att vi skulle gå ner för men oj så brant det var och det fanns ingen stig alls där så som tur var började vi tveka innan vi började gå nerför där och beslutade oss för att fråga kaffemannen vi passerade just innan.
Han hade med hjälp av en GPS laddat in en karta som visade vägen och han pekade ut vilket håll vi skulle gå, Fortfarande dimma och tron om att vi skulle gå nerför börjar vi nu gå uppför, brant, dimma och ingen aning om hur länge vi skulle behöva gå uppför. Förstår inte nu i efterhand hur vi orkade gå uppför, utan att veta målet, när vi egentligen var inställda på och trodde vi skulle gå nerför.
När vi väl började nå toppen märktes det direkt, det var massvis med byggda stenskulpturer där uppe. Det var magiskt, disen som låg på och alla dessa mystiska skulpturer, det var helt klart fashinerande. Vi vilade på toppen och fotade lite. Sedan fick vi som vi hade väntat på, nerförsbacke, men… det är inte det lättaste att gå nerför heller. Man måste passa sig för att inte fastna med det bakre benet på någon sten så man snavar framåt, det kändes som att jag var nära på att göra det några gånger. Det gick fort nerför och nere i kaffedalen så stannade vi för att tillaga kolbullar. Blandade mjöl med vatten och hade förstekt bacon, fort gick det och ojoj så gott det var. Vi blev visserligen ganska kalla när vi stannade eftersom vi hade svettats så mycket innan. BURR.
Det var ganska magiskt uppe på virrenvarre med alla stenskulpturer
Dimman lättade och tjocknade från och till. Det var mäktigt när den lättade och vi såg vart vi hade gått och vad som väntade oss.
Bara uppför, man passerade folk som tog sig en kort vila, som dom i sin tur passerade oss då vi snabbpausade och så pågick det hela vägen upp till toppstugan. Bara sten sten och åter sten som vi gick på och lagom trötta vid toppstugan pausade vi i 15 minuter. Toppstugan är inte alls i något gott skick. Det är unket och ja… bara för nöd.
Nu hade vi ungefär bara 30 mins promenad kvar till toppen och det var inte alls så speciellt brant nu. Först vid toppen såg vi inte hela toppen utan bara en snökant, där snörade vi på våra lånade stegjärn för att bestiga Sveriges högsta berg. Det var mäktigt, oh så mäktigt. Det hade klarnat upp lite så vi såg hur j*kla brant det var på båda höger och vänster sida om oss. En smal smal kam som vi stod på och sedan bara stuuup, det var ganska många som gick upp precis då vi gick upp så man kände sig som en sill, och man roterade på platsen med liten rädsla för att ta ett steg för mycket bakåt. Haha! Vi kände: YES vi är så braaa, tills det att vi hade lugnat ner oss och började ise, just det, vi ska ju gå hemåt också.
Mycket knäbromsningar och branta nerförsbackar bestod hemvägen av förutom när vi skulle gå uppför där vi gick nerför på vägen till toppen. Vägen hem gick bra och vi höll ett bra tempo. Det gick snabbare hem och vi var framme ungefär 19.30. Då hade vi varit i gång i 13 timmar med välförtjänta pauser då och då.
Framme var vi helt slut på, lagade direkt potatismos och köttbullar i sås på konserv. Duschade sedan och tog en snabb bastu och funderade på hur otroligt händelserik denna dag hade varit. Jag ångra vi inte tog mer kort på toppen men va ska man göra åt det nu? 🙂
Erik lade sig direkt efter han packat om väskan. Jag, Ida Elias och Tobias satte oss i restaurangen och fikade firarfika, jag en morotskaka, snabbt, sedan läggdags för vi skulle upp tidigt (IGEN).
Dag 3:
Klockan kvart över sex vaknade vi och tänkte äta frukost varpå frukost påsen saknades. Ingen hade tagit den, eller det blev brist i kommunikationen där på kvällskvisten, så nu var vi utan. Vi satt ett tag och deppade men som tur var så hade personalen på uthyrningen tagit hand om påsen. Yey. Vi fick i oss mat! Vi kom iväg halv åtta, senare än tänkt och nu väntade 2mil till bilen i Nikkaloukta. Höll ett bra tempo hela vägen hem, två eller tre gånger stannade vi. (Såg en gigantus enormus ren som gick mitt framför oss på stigen) Väl framme tvättade vi av stinkande fötter med våtservetter och bytte till fräschare kläder.
Första stoppet blev i Kiruna för att äta lunch, tänkte äta på Ali’s (bagaren hette så, inte stället) restaurang men de hade stänkte mellan viss tid på EM. Så typiskt, vi alla som var så sugen på Ali’s mat, det fick bli ett annat ställe, inte alls lika bra,
Vi körde raka spåret sedan, första stoppet i Luleå för smörgås, toa och påfyllning av bensin och sedan fortsätta ner till Umeå för avlämning av Tobias. Elias hade tänkt vi skulle natta över där och fortsätta dagen efter men jag kände hellre för att göra bort bilresan på en gång. Kanske oklokt men det gick bra, var i Sandslån klockan ett ungefär. Trötta, mycket trötta och om mer så möra sovde vi som stockar, och vi kunde somna med en händelse rikare.
Blandade bilder
Gårdsliv & Handarbete 