Alla vill ha men ingen vill betala

Det låter hårt att säga alla och ingen men förstå mig rätt.
Ofta möts jag av ”Skulle du kunna sticka/sy/virka det här till mig? Jag betalar garnkostnaden”.
Det kan också ofta läggas till med, ”Skulle vara bra om det var klart innan..”

Okej, jag gillar att handarbeta och pyssla och ser stor glädje i det. Jag gillar att tillverka saker och ge bort till de i min närhet som gåvor. Ibland händer det att jag gör alster som sedan säljs på marknader och det, till en kostnad som knappt täcker garnkostnaden. Det är svårt att sätta pris, speciellt när det ofta jämförs med
”Det här går att köpa för 49:- på H&M”.
Nej, det går inte att köpa DET HÄR på H&M. Det är unika verk och det går inte att jämföra.

Absolut svåraste är nog att prissätta tiden i hantverket. Tro mig, det tar faktiskt några timmar att knåpa ihop allt, oavsett om det är större eller mindre projekt så är det TID. Oftast köps hantverk för att personen inte har kunskap eller tid att tillverka det själv. Ska då min tid och kunskap köpas till orimligt låga priser?

Jag är dålig på att sätta priser, så jag får stå mitt kast.
Men skulle jag sätta högre priser, går personerna till massproduktionens återfrsäljningsställen istället.

Läs mer här!

December månad

I december är det mycket som händer och schemat är fullt. Redan från första advent har det varit händelser om vartannat. Min morbror fyller år i början av december och sedan kommer jag och fyller år på Lucia. Lilla-julafton och julpysselkväll som firas innan självaste julafton. Spelkvällar, resa till Hemavan, middagar och mysiga dagar på tu man hand.

På julpysselkväll

På min födelsedag väntade vi 17 gäster och långbord var uppdukat för att servera middag och efterrätt. Släkten och vänner kom för att fira mig. Jag hade en jättebra födelsedag, från första morgonstund med frukost på sängen tills kalasets slut. Helgbon hade fixat så gott med pannkaksfrukost, fina paket och mysig stund med tända ljus vid sängen. Vi fixade och donade hela dagen och jag är tacksam för all hjälp och fix han gjorde. Fick så fina presenter av alla nära och kära. Att fylla 25 kanske inte var så dåligt ändå (åldersnoja)!

Julgranen kom in lagomt till födelsedagen

På julafton började vi morgonen med att dra oss länge i sängen och bara mysa. Vi har fastnat i något mysläge och har svårt att sluta. Men det går ju inte att klaga på. Gjorde oss redo för julfrukost hos D’s föräldrar innan vi åkte vidare till stan och min mormor för sillunch. D åkte sedan vidare för att fira med sin familj och jag stannade kvar hos mormor. Kusin fick en trombon till julklapp och vi alla roade oss med att försöka få fram ett ljud ur den. Det var mest jag som hade problem att få den att låta. Morbror spelade så högt så det vibrerade i allt som kan vibrera och inte kan vibrera. Julafton var riktigt mysig, D anslöt på kvällen och vi spelade lite sällskapsspel innan vi for hem och gjorde kväll.

Den 23.e hade vi uppesittarkväll med paketinslagning.

Mellandagarna spenderades i Hemavan. Otroligt härliga dagar tillsammans, jag och D. Vi åkte längdskidor, åt på hotellet, bodde jättebra i en jättefin stuga med bastu (som användes varje dag), körde skoter, spelade spel, smidde planer med mera. Vi är specialister på att prata om diverse långt in på natten och vi kan sitta efter en middag och bara prata, om allt och ja, allt.

På väg till Hemavan såg vi dessa moln. Aldrig sett något liknande.

Häftigt! Ser ut som regnbågsmoln.

på nyårsafton fick Gill vara hos Mamma och Pappa. Vi började dagen med en (i inte så ovanlig ordning) supergod frukost. Sedan åkte vi ner till stan för att avverka cirka 1.2 mil på längdskidor på de korta spår som fanns draget. Två vänner var med oss och efter skidorna åkte vi vidare och gjorde oss i ordning för nyårsfirande. Temat för kvällen vad guld och D hade en guldpaljett-slips och -kavaj samt en guldig hatt. Jag bar en guldig paljettklänning och guldhandskar. Totalt 14 stycken var med på firandet och vi hade alla med oss mat för att skapa en god knytmiddag. Vi gav bort en vinyldekorerad skumpa till värdparet. På tolvslaget kramades det som det ska och firandet av det nya året avslutade fint.

Finaste D kom in och väckte mig i söndags och jag möttes i köket av nygräddade bananvåfflor och tända ljus. Hur värdefullt och mysigt är inte det. Lediga och gemensamma dagar lider mot sitt slut och allt återgår till vardag igen. Distansförhållande och ensamma nätter. Det fina i det hela är att vi ses varje helg trots milen emellan och det tack vare att D åker upp varje fredag. But one day, we will never have to say goodbye only goodnight.