Hej och hå, påt igen då!
Alarmet var ställt för att ringa 02.30 söndag morgon den 28/2.
När larmet gick kändes det inte som att jag ens hunnit somna.
Vi kokade gröt samtidigt som vi klädde på oss full skidutrustning.
Klädde oss varmt för vid starten i Sälen skulle det vara -10 grader.
I Mora var vi vid ca 04.00 för att stiga på bussen mot Sälen som skulle ta ungefär
1,5-2h. Väl framme letade vi upp våra nyvallade skidor och ställde oss i toakön för att
sedan tränga oss in i folkmassan som stod vid starten. Det blev fort kallt om tår och händer. D hade med sig värmepåsar vilket var guld för händerna som vi alla stoppade
i vantarna. Tårna kunde vi inte göra så mycket åt. Starten gick vid sju men vi började inte röra på oss förrän ca åtta minuter över sju.
Skidorna känns bra, fullt fokus på att inte bryta några stavar i uppförsbacken.
Det blir inte lika stillastående i backen som förra året utan sakta sakta så
tog vi oss upp. Väl uppe hade fötterna blivit varma. Vi glider på bra de första tre milen.
Vid stoppen laddar vi på med dryck och bulle.
Den jobbigare biten är nog den som är mittsträckan, på väg mot Evertsberg. Längre sträcka som har några lsega uppförsbackar. Jag tyckte dock att det gick fort för oss. Jag tog täten i uppförsbackarna och D tog ofta täten vid stakpartierna.
Jag tyckte att vi betade av station efter station i en rasande takt.
Tanken gick ofta ”Men, det är ju bara XX kvar nu!”
Solen sken, ibland kunde spåren vara lite hala där den legat på och smält snön
men det går inte att klaga på när jag ser tillbaka på förra årets före.
I år igen klarade jag mig från att ramla. D lyckades med en (den snyggaste) vurpan, på
raksträcka fälla sig själv med staven. Sedan väjde han för en annan person som ramlade
i han spår och råkade hamna själv i diket.
Tur det gick bra!
I Eldris, med 9 km kvar till mål sa det bara swosh så var vi inne på de n sista km.
Vid målrakan så gjorde jag min utlovade moonwalk, jag vände mig och och ja, moonwalkade med längsskidor på. Publiken sa först:
– Men vad gör hon, vad håller hon på med
tills det att jag börja, då sa de:
– Wooho, snyggt! Du är bäst!
Spurtade sista biten, log mot kameran och höjde händerna till en fin målgest.
Synd att det var reklam för våra kära tittare där hemma.
I mål ville vi ta kort med mobilen för att föreviga att vi, tillsammans
tagit oss igenom 9 mil på skidor! (Samt all träning!)
När vi fotat klart kom en kille med kamera fram till oss och sa:
– Skulle inte jag kunna få ta kort på er, ni ser så lyckliga ut. Jag
tog kort på er där uppifrån (han stod uppe på en barack) när ni pussades och det såg häftigt ut med allt folk runtomkring.
Jo visst sa vi!
Han sa:
– Kan ni göra det ni just gjorde, pussa varandra.
På så sätt hamnade vi i mittuppslaget på måndagens Expressen.
D har nu avklarat sitt första moment i en Svensk klassiker.
Jag har avklarat 2/4 på min andra Svenska klassiker.
Lyckliga, nöjda, trötta, blöta och kära.
Det här är livet.
Expressens foto
Expressens foto
Bild vi tog innan kameramannen kom fram
Tidningen 🙂
Gårdsliv & Handarbete 