Gravid vecka för vecka, vecka 29
TREDJE TRIMESTERN :O
Nu har 60,7% passerat och det är 82 dagar kvar till BF!
(byter egentligen vecka på fredagar men skriver idag (lördag i vecka 29 (28+1))
Mående:
Måendet är hyfsat. Jag är redan lite småless på att känna mig klumpig, då har jag inte ens en stor mage! Hjälp. När jag ska ta på mig skorna är de ju en mage som gör att jag inte kan böja mig likt förr. Känner mig fortfarande pigg, dock inte som i december då jag var som en duracell. Har fortfarande problem med halsbränna, det kommer i tid och otid. Det bara bränner hela halsen och det är ibland svårt att äta.
Cravings:
Tankarna svävar hela tiden på sött. Så de är väl det jag är sugen på just ni men försöker att inte falla för tankarna.
Vikt och kropp:
Vi var på besök hos BM i torsdags. Då vägde jag mig på morgonen innan och hade då gått upp +1kg. Så totalt har jag väl nu gått upp 11 kg. Tror brösten är 1kg styck 😛
Hormoner:
FÖRSTA HORMON-GRAVID-GRÅTEN. Ojoj, vi var hos barnmorskan och jag frågade om vi kunde få gå på de kurser hon pratat om tidigare. Då tar hon fram tider och de fanns bara nu på måndag och 3 maj (3maj!! vi har BF 2a maj) så jag säger okej, vi tar den på måndag då. Varpå Daniel säger nej men kan vi inte få en senare tid. Då fick jag lite smått panik, känslan ”men hur ska jag kunna hinna förbereda mig”, det är så nära nu och de finns ingen tid senare. Kände hur tårarna fylldes i ögonen och bet mig för att inte börja grina.
BM säger då att hon ska gå och kika ifall det finns några andra tider. Kommer tillbaka och meddelar oss att vi kan gå antingen 4 mars eller 18 april. Då tog jag den 4 mars, för jag kände att 18 är för nära inpå. Jag förstod vad Daniel hade i tanke, att det inte skulle bli för länge mellan kursen och förlossningen så vi hinner glömma allt.
När vi sedan kommer ut från BM bara bölar jag och berättar för Daniel vilken panik jag kände över att det var så nära och att jag fick känslan av att jag inte skulle få tid att förbereda mig. Jag såg bara hur tiden rann iväg framför oss samtidigt som ingen kurs var inplanerad. Puh. Sedan var det som svårt att sluta gråta för då bubblade så många känslor upp. Allt från förlossning, hur jag känner mig i rollen som gravid, bebisen, efteråt och ja, allt. Det tog emot för Daniel att skiljas från mig men vi var tvungna att åka vidare på jobbet.
Gårdsliv & Handarbete 