Vecka för vecka

Gravid vecka för vecka, vecka 36! Tiden går så fort och tänk, snart är vi föräldrar.

Nu har 87,8% passerat och det är 34 dagar kvar till BF!
Undi är nu lika stor som en honungsmelon!

Om allt går som planerat har jag bara 13 arbetsdagar kvar och några kommer jag arbeta hemifrån. När gick ni hem? Ångrar ni i efterhand att ni gick då ni gick?

Mående:
Jag mår finfint, det är fortfarande de jäkla revbenen som gör ont. Har försökt jobba en del hemifrån för att orka med dagarna. Då kan jag ligga och arbeta och växla position på annat sätt än på jobbet. Halsbrännan kvarstår, det är som ett nytt tillstånd här i livet!

Cravings:
Inget speciellt nu heller, är som osugen på mat. Blir mätt fort och har svårt att sitta längre stund och äta, de gör så ont i revbenen.

Vikt och kropp:
Känns spänt över magen men upplever magen fortfarande relativt liten, den hänger som inte ut så mycket utan är ganska intakt, haha. Undra om Undi kommer lägga till sig och jag får mer plats vid revbenen? Jag tror att bebis fortfarande ligger kvar med huvudet nedåt.

Hormoner: 
Lugnt angående hormoner. Undra om ja börjar få en liten antydan till en sådan där sträng vid naveln, på ovansidan.

Övrigt: 
Under veckan som varit har bebisen varit otroligt aktiv på kvällarna. Det har gått att se hela havet stormar på magen. Det står på många ställen att det kan bli minskad aktivitet nu då det är så trångt. Jag upplever ökad aktivitet och hårdare sparkar och slag. Bebis kanske protesterar och tar i extra för det är trångt men aktiviteten har inte minskat.

V36

Nu är det nära och vem vet, kan Undi titta ut tidigare? Känslan säger att jag kommer gå över tiden men jag tro inte man ska ta något för givet. Jag har börjat skriva på ett förlossningsbrev. Känns bra att få skriva ett och lämna över så att personalen som jobbar vet vad som gäller. Jag och Daniel försöker förbereda oss genom att prata en del om förlossningen och försöker gå igenom olika situationer, så vi vet vad vi tänker. Jag vill att Daniel ska känna sig trygg med att veta hur han ska agera för att hjälpa mig på bästa sätt. Jag vill också att Daniel vet vad jag vill gällande bedövningar, att han ska kunna framföra min vilja om jag int ekan göra det själv. Han ska vara min stöttepelare och vi ska båda känna oss trygga i våra roller. Jag tvivlar inte på honom på något sätt, jag tror tvärt om, att han kommer hjälpa mig igenom detta bättre än jag kan ana.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s