Besiktning

11 dagar över tiden. 11 dagar. 11 DAGAR!
Som jag nämnt tidigare så var jag inställd på att gå över två veckor för att känslan av att gå över inte skulle bli lika jobbig. Visst, försöka går ju. väntan är trots denna inställning jobbig. Frustrationen bygger sig mest på känslan av att ingenting händer i min kropp som gör att bebis förbereder sin utgång.

Vi var in idag på ett inbokat besök hos doktorn för att se status på mig och bebis. Började med CTG vilket bara visade normala och bra värden. Övergick sedan till ultraljud för att kontrollera flödet i navelsträngen och mängden fostervatten, gjorde kontroll på urinet och blodtrycket. Allt såg bara bra ut, toppenvärden till och med. Jag har under hela graviditeten haft bra värden och det är ju positivt. Jag ska vara glad över att allt ser bra ut, bebis mår bra och jag har bra värden. Jag verkar ju uppenbarligen ha en kropp skapt för att bära barn (även om min känsla för att vara gravid inte är i likhet). Men. Nu när vi gått över den här tiden och inget hänt, inga signaler om att bebis vill komma ut, så hjälper det inte att tankarna svävar iväg till, ”om de ändå kunde vara något som var dåligt, något som gör att de sätter igång oss NU”. Dumt, i know.

På ultraljudet kunde hon även se att bebis ligger med ansiktet framåt mot magen och att bebis fortfarande är ruckbar. När hon sa det var det enda jag hörde ”Det är minst 2 veckor till innan bebis ens börjar TÄNKA på att komma ut”.

Till sist utförde hon en vaginal kontroll för att känna på tappen. Den är fortfarande långt bak (även där hör jag ”bebis planerar inte för att komma ut inom de närmsta veckorna”) men öppen ca 3cm. Hon försökte göra en hinnsvepning (aj aj vad ont) och vi hoppas nu att detta ska ge någon effekt! Det känns dock som att inget kommer sätta igång av sig själv och eftersom de inte vill att man ska gå över mer än v42 så har jag i alla fall tid för igångsättning på fredag.

Jag tänkte aldrig att jag skulle börja gråta på grund av väntan. Har man gått 9 månader gravid borde inte 11 dagar vara så jobbiga men jo, de är de. Så idag grät jag efter att läkaren kontrollerat allt. Läkaren sa då ”åk hem och ta en promenad”, jag svarade att vi hade försökt med allt redan. Då sa hon ”ja det enda som funkar är att ha samlag”. Jag tittar på Daniel och meddelar honom att han får ta ledigt idag! 🙂

Vi kommer i alla fall ha en bebis hos oss innan denna vecka är slut. Hoppas verkligen att det får sätta igång nu av sig själv så vi får träffa dig Undi!