Efter första veckan på fsk i september kom Cornelias förkylning som väntat. Tätt efter blev både Julia och Daniel sjuka men jag klarade mig mirakulöst. Ja de känns nästan som ett mirakel med tanke på allt snor som torkas och nysningar som haglar. Förkylningen i sig länge för Julia, sovrutinen blev rubbad helt och gick från att sova gott hela nätter till att vilja äta och ha närhet flera gånger om natten. Mysigt med närheten men efter veckor med störd sömn och tidiga morgnar kommer tröttheten.
Ungefär 1,5v var Julia frisk för att sedan åter igen bli förkyld. Nu har Cornelia också fallit dit och det verkar inte bättre än att jag också är på väg att bli sjuk. Halsen svider och det känns som att jag dragit en kallsup i näsan. Hoppas att den försvinner fort!

Dagarna tar vi som de kommer. Vi blandar mysiga stunder inne med uppfriskande uteaktiviteter. Är det något som Cornelia alltid tackar ja till så är det en lässtund, ibland kortare, ibland längre. Ibland med samma bok sjuttioelva gånger, ibland bara bläddrandes snabbt i en bok. Vad den här tjejen har dock, är sinne för detaljer. Hon tar in texten och granskar bilderna noga, frågar om det ena och de andra. Dagen efter så kommer hon ihåg.

Vi kikade för första gången igenom en Pettson och Findusbok. Vi kikade på vart Findus stoppar sin köttbulle, varför grisen förstör potatislandet, och hur tre hönor sticker fram sina huvuden bakom en gigantisk morot. Dagen efter till kvällsläsningen läser jag boken för henne . I där läser jag att hönorna kikar fram bakom ett träd varpå Cornelia säger ”nej, de är en morot.”
Jag hoppas att intresset för böcker fortsätter, för visst är det mysigt med sagor och berättelser där vi kan få befinna oss en stund, borta från verkligheten.