Julvanten 2021

Varje år i fyra år har Maja Karlsson levererat ett vantmönster och att det blivit en tradition att sticka Julvanten är ett faktum. Jag missade tyvärr den första vanten som var en vante med detaljer på tummen. Första julvanten med sin inspiration från lovikkavanten har en vikt mudd älskar jag! De använder jag dagligen under vintern och tycker de sitter så fint på handen.

Julvanten från år 2019, sitter så fint! Mer info se här

Förra året trodde jag att min julvante skulle resultera i en finsk flagga (inge fel med det) då de stickades i vitt och blått men när hela vanten var färdig var jag så nöjd, de blev verkligen fina. Däremot behöll jag inte dessa själv utan gav bort de till svärmor.

Julvanten från år 2020. Mer info här!

I år inspirerades Maja av rosor och i hennes inlägg om vanten skriver hon bland annat: ”Hos oss i Norden förknippas rosen symboliskt med julen och Kristi födelse. ”Det är en ros utsprungen”, psalm 113, sjunger många av oss på julottan. I psalmen är rosen en symbol för Jesus – men tidigare i den katolska versionen symboliserade den istället Jungfru Maria. Det finns legender om rosor som blommar i snön. Att tänka sig hur en röd ros slår ut i den vita, kalla snön är starkt, eftersom rosen också är livets symbol. Vill man läsa en fängslande historia på detta tema rekommenderar jag Selma Lagerlöfs ”Legenden om Julrosorna”.”

Det är inte mycket som blommar i Sverige på vintern, i alla fall inte sett till växtlighet här uppe i norra delen. Vi är heller inte så bra på att blomma själva utan det känns som att vi människor likt växtligheten blommar till våren och sommaren. Då bär vi glada, färgsprudlande och blommiga kläder. Vi beger oss ut i löpspåret med nya krafter och flyttar ut till sommarstugor. På hösten och vintern kurar vi ner oss i stora filtar, tonar ner med svarta och gråa lite för stora kläder och bara pösar till.

Därför gör dessa vantar mig lite extra munter och glad. De trotsar de klassiska vintriga motiven med snöstjärnor och skuttande renar. Jag skulle nästan säga att de sticker lite i ögat. Resan till att acceptera den stickande känslan i ögat var ganska kort men intensiv. Jag började att sticka dessa då mönstret släpptes den 6e- och avslutades 13 december. Under de få dagarna gick jag från ”Näää rosor? Hum, nja rosor på vintern? Ja varför inte rosor på vintern? Jaaa, rosor på vintern! Självklart rosor”

Där emellan alla tankar om rosor hann jag också fundera flera gånger på allt ifrån ifall de skulle bli 3 gånger för stora för mig, alldeles för trånga, på tog för långa och attans så korta. Efter blockning blev de ändå helt okej! Här kan ni se de på ravelry.