Feeling. Jag går mycket på feeling och lust när jag stickar. Vill jag lägga upp just där och då, så gör jag ofta det. Detta kan resultera i några UFO:n, unfinished objects. Några, eller nja, det kanske snarare är många. Ibland irriterar det mig. Jag vill ju verkligen göra klart de ofärdiga projekten, de har ju trots allt varit ett projekt jag en gång suktade efter att lägga upp.
Det är inte de att jag inte vill färdigställa projekten, jag vill mycket väl ha projekten färdiga. Problemet är att det finns för mycket roligt att sticka, för mycket fint garn och för mycket pepp av stick-vänner. Detta i kombination av dålig karaktär.
Jag sa i början av året att jag inte skulle lägga upp några fler projekt under januari utan bara städa undan ofärdiga projekt. Här står jag nu med flera nya påbörjade projekt. Det bara hände då lusten att påbörja dessa var för stor. Virkad väst (Ovansjö), egendesignade vantar, en till Gråvacka, koftan Saga, barntröjor…
Sedan tycker jag att det ofta dyker upp födelsedagar hux flux. För jag menar, det är ju som att jag har dålig framförhållning? 😉 Jag tänker då att ”hum, personen kanske vill ha något stickat, jag böööör hinna på en vecka”. Vips så står jag där med ännu ett nytt projekt på stickorna.
Så hur känns det då? Stressigt?
Hade ni frågat mig för ett halvår sedan så hade jag svarat ja, de är stressigt och att jag bara ville en sak -> minimera min hög med projekt. För någon vecka sedan kom jag fram till något annat. Jag kände att stickningen ska bara vara lustfull och rolig. Vill jag lägga upp projekt så ska jag göra det, blir det några liggands låt de så vara. Allt ordnar sig tillslut och det är inget ”farligt” med att ha flera projekt igång samtidigt. Jag hamnade direkt i ett annat lugn efter att ha kommit fram till detta. Så jäkla skönt och jag är så tillfreds med alla mina projekt just nu.
Har ni några UFO:n liggandes? Stressar de er? Berätta gärna!
Kram!
Gårdsliv & Handarbete 