Ett stort pussel

Jag föll inte för detta mönster på grund av designerns uppstickade Jigshawl puzzle. Den är ganska färgvarierad och lite utanför min smak men när jag såg Saras uppstickade pusselsjal så föll jag totalt. Jag vill ha en lika hennes fast byta ut de rosa mot annan lila eller grön. Som ni många känner till så är ju inte rosa min stora favorit.

Mönstret köpte jag för ett tag sedan men har som inte kommig igång riktigt. För att få en sjal lik Saras vet jag ju att jag måste köpa hem garn. Det strider dock mot det jag primärt jobbar för – att minska på de garnlager jag sitter på. Både oanvända garnhärvor och nystan men även på restgarner. Därför blir den här sjalen i restgarner.

Jag sitckade två rutor i höstas och tyckte, ”skönt, nu är jag igång”. Sedan tog det stopp. Det är svårt att sticka med restgarner. Jag vill så gärna få den neutral och mild men garnerna begränsar mig. Förra veckan gick jag bara till garnkorgen, tog projektet och fortsatte. Jag slutade tänka så mycket och började sticka och jag är så himla glad för det! Den får bli som den blir, just nu är jag bara så himla tillfredsställd med att sticka den, precis vad min mammahjärna behöver efter tidiga morgnar och vakna nätter.

Känner jag för en Sara-inspirerad sjal sen får jag kanske unna mig garn till en sådan ❤

Mönster
Garn
Inspiration

Stickat som present

Ibland stickar jag och ger bort i present, julklapp eller liknande. Ibland, det sker faktiskt inte jätteofta. Varje gång jag ska ge något så blir jag osäker på ifall mottagaren uppskattar hemstickat, kommer det till användning – är personen ”knitworthy”? Det största grubbleriet är dock – är det tillräckligt?

Är det tillräckligt? Funderingen har gjort mig tokig flera gånger om. Jag tänker ofta ”nä jag kanske ska köpa till något mer” eller ”kan jag uppfattas som snål som ger bort något egengjort?”.

Jag funderar och funderar på varför jag tvivlar att det är tillräckligt bra. Är det för att personer värderar tid olika? Är det för att mottagaren kanske inte gillar handarbete? Är det för att jag tvivlar på att det jag gör är tillräckligt bra eller är det för att handarbetat genom åren ofta haft ett lågt pris? Är jag rädd att presenten kommer bli liggandes och den nedlagda tiden ska kännas ovärd? Jag kan inte riktigt sätta fingret på det även fast jag försöker.

Jag kan inte veta vad andra tycker? Däremot kan jag konstatera att jag själv tycker om att få något handarbetat. Det är en person bakom alstret. Det är inte en maskin som kastat ut produkter på löpande band, den ena precis lik den andra. Det är tid som en person valt att lägga ner på just din present, till dig! Jag tror att jag måste:

1. Vända den tidigare uppfattade billighets-stämpeln på handarbete och se de som en dyr och exklusiv produkt
2. Tro på att det jag gör är bra
3. Tänka att det är finare att ge något unikt än köpa något massproducerat från butik

Jag var lite nervös innan jag gav bort den här tröjan. Funderade innan ifall jag skulle ha köpt till något mer. Men den reaktion jag fick då jag gav bort den var solklar. Den glädjen som utstrålades då paketet öppnades gjorde varje minut nedlagd värd allt! Nu ska jag skärpa mig och tro på att det är tillräckligt!

Hur tänker ni?

Ha de gott! /Anna

Stickat som present

Ibland stickar jag och ger bort i present, julklapp eller liknande. Ibland, det sker faktiskt inte jätteofta. Varje gång jag ska ge något så blir jag osäker på ifall mottagaren uppskattar hemstickat, kommer det till användning – är personen ”knitworthy”? Det största grubbleriet är dock – är det tillräckligt?

Är det tillräckligt? Funderingen har gjort mig tokig flera gånger om. Jag tänker ofta ”nä jag kanske ska köpa till något mer” eller ”kan jag uppfattas som snål som ger bort något egengjort?”.

Jag funderar och funderar på varför jag tvivlar att det är tillräckligt bra. Är det för att personer värderar tid olika? Är det för att mottagaren kanske inte gillar handarbete? Är det för att jag tvivlar på att det jag gör är tillräckligt bra eller är det för att handarbetat genom åren ofta haft ett lågt pris? Är jag rädd att presenten kommer bli liggandes och den nedlagda tiden ska kännas ovärd? Jag kan inte riktigt sätta fingret på det även fast jag försöker.

Jag kan inte veta vad andra tycker? Däremot kan jag konstatera att jag själv tycker om att få något handarbetat. Det är en person bakom alstret. Det är inte en maskin som kastat ut produkter på löpande band, den ena precis lik den andra. Det är tid som en person valt att lägga ner på just din present, till dig! Jag tror att jag måste:

1. Vända den tidigare uppfattade billighets-stämpeln på handarbete och se de som en dyr och exklusiv produkt
2. Tro på att det jag gör är bra
3. Tänka att det är finare att ge något unikt än köpa något massproducerat från butik

Jag var lite nervös innan jag gav bort den här tröjan. Funderade innan ifall jag skulle ha köpt till något mer. Men den reaktion jag fick då jag gav bort den var solklar. Den glädjen som utstrålades då paketet öppnades gjorde varje minut nedlagd värd allt! Nu ska jag skärpa mig och tro på att det är tillräckligt!

Hur tänker ni?

Ha de gott! /Anna

Den ofrivillige tovaren

Det är jag det!

Det blev ett mameluckuppror och alla stickade mamelucker. Ni som hängde med i svängarna då vet precis vad jag menar men för er som inte känner till det så kommer en kort förklaring här. Maja Karlsson har designat ett mönster för ett par mamelucker. Detvisade sig senare att Drops design designade ett par väldigt snarlika mamelucker och stickvärlden gick ut i uppror över denna plagiering. Tittar man på vissa av Drops mönster så är de väldigt lika andra mindre men även större designers mönster, fräckt!

I alla fall så var vi många som stickade mamelucker utifrån Majas mönster för att visa vår ståndpunkt. Jag stickade ett par i garn jag hade hemma, Alpaca fine av Viking of Norway. Sedan broderade jag på en fågel och blev supernöjd!

Av någon anledning hade jag slängt mina mamelucker i tvätten. Jag vet inte vad jag tänkte eller om jag överhuvudtaget tänkte? I alla fall så fick de hänga med på en tvätt i 40grader plus en omgång torktumling. Jag visste inte när jag startade maskinerna att de hängt med utan när jag plockar ur torktumlaren så ser jag något grönt ihoptossat ligga i tumlaren. Innan jag tordes ta ut den ihopskrynklade kumpen satt jag och funderade och tittade och funderade igen på vad det kunde vara där inne som tovat ihop sig. Sedan när jag insåg, oj vad jobbigt det blev.

Nu funderar jag på ett par nya. För jag behöver ett par i mitt liv. De värmer så gott när vi är i fjälls och åker skoter och skidor. De nya ska få längre lår och det är kanske bäst att jag stickar de i ett superwashbehandlat garn?