Vansbrosimningen och en SUPERKLASSIKER

Loppet är kort men betydelsefullt, för min del!
I och med detta lopp fullföljde jag min andra Svenska Klassiker i rad och dessutom en Superklassiker!
Superklassiker innebär för damer att alla momentens sammanlagda tid är under 24 timmar, herrar ska klara under 20 timmar som totaltid.
Det är mycket nerlagd tid inför dessa lopp men då jag kunnat göra bra prestationer så
har de gett ett bra kvitto för den mödan.

I starten var det varmt och vi tyckte det skulle bli skönt att doppa oss i
älven då det började bli varmt i våtdräkterna.
Precis när vi ska kliva i vattnet börjar det att mullra och blixten
slår ner en bit bort. Shit, ska vi gå ner när det börjar dra in ett oväder?
Aja, starten går ju nu så det är bara att plaska i.

20160709_141858

Vi gjorde det!!

Daniel och jag splittras redan från start då jag simmar på i lite högre tempo.
Det går ganska bra att simma trots min förkylning. Det är dock inte optimalt.
Jag får inte alls in samma andning som jag är van och jag kan
höra ibland att det rosslar lite i andningen men det gör inte ont.
Upplever att snoret hänger åt alla håll men det får man bjuda på.

Några gånger under simningen så ser jag hur det blixtrar till en bit bort.
Simmar på i ett hyfsat bra tempo och betar av metrarna efter metrarna. Tar ingen paus längs vägen utan kör på i ett.
När jag har ungefär 700 meter kvar börjar det smattra till på huvudet och jag
ser vita små bollar på vattenytan när jag dyker under med huvudet i bröstsimtaget.
Det haglar och det gör ont! Det smattrade på rejält!

20160709_192420

SUPERKLASSIKERN är min!

När under 100 meter kvar blir det ganska smockat med folk och det är
svårt att ta sig fram men efter att ha simmat förkyld är jag nöjd med tiden på 1h04min. En liten försämring från fjolåret men trots det klarade jag en superklassiker med god marginal!

20160709_192344

Middag i Karlstad efter loppet. Nöjd älskling!

Inväntar Daniel som kommer in en stund efter mig på 1h20min.
Huttrandes och kalla går vi och duschar och byter om för att sedan inta mat.
Jag åt som en häst i vanlig ordning och sedan körde jag oss ner till Karlstad
i störtskurar utav dess like. Daniel var trött och sussade gott i passagerarsätet.

20160709_192618(0)

Det blev trerätters för att fira goda insatser.

Annonser

Vansbrosimningen

Det var min Svenska klassikers sista utmaning. Att simma 3 kilometer i öppen älv. Innan loppet går spekulationerna i vilket väder det kommer vara, kommer vattnet vara kallt, kommer de kosrta ner banan? Eftersom simningen går tre veckor efter cyklingen så är tiden till förberedelser liten. Eller, visst går det att börja simma medans träningen inför Vättern sker men jag valde att fokusera helt på cyklingen just innan de loppet. Jag hade i alla fall varit ute och simamt tre gånger i öppet vatten. En gång simmade jag hela sträckan, tre kilometer, för att känna på hur  lång tid det skulle ta.

Nere i Vansbro så var vädret kanon! Det var strålande sol och folk överallt. Vi åkte och var på plats i tid. Hämtade badmössa och chip, innan tänkte jag, ”bara jag inte får en vit badmössa” Vad tror ni jag får? Jo en vit badmössa. Skrattade lagomt mycket åt det. Jag skulle starta 15:18. Väl påklädd och redo så började energin, glädjen och spänningen bubbla. Det var igång! Simmade på ganska bra, körde bröstsim och hade egentligen liten koll på vad som skedde runt omkring mig. Jag hör inte så mycket runt om utan hamnar i en egen bubbla. Efter ett tag ser jag en boj det står 1750m på. Hjälp! Har jag bara det kvar? Det gick så fort upplevde jag, trodde jag bara simmat ca 200m.

Det vänder och det är dags att simma motströms. Tycker det går fint, klart att det går att märka en skillnad i vattnet, att det inte längre är medströms men det går fint. Börjar se mållinjen och simmar på, ser tiden, den visar 16:18:03…04…05.. Då tänkte jag, shiiit, jag ska komma in innan 1h. Jag kom ju inte iväg precis 15:18 så det fanns en chans! I MÅÅÅL!
YES YES YES!!!! JAG HAR GJORT EN SVENSK KLASSIKER!

Tiden blev 59:50! Överlycklig!!!!
Inser att jag var 10minuter ifrån en Superklassiker! WHUUUUT.

11692667_10153107076613871_2173490223171413185_n

EN SVENSK KLASSIKER ÄR MIN!

Vätternrundan 2015

Min allra första Vätternrunda är nu avklarad. Det jag hade fruktat mest av allt är nu över, 300km på cykel. Vi började att bila ner på torsdagen till Linköping och kom fram på eftermiddagen. Vi var helt chockade av vädret, vi satt ute och åt klockan 19.30 i klänning, T-shirt och shorts och det var 22grader. Vi var ju van med 13grader! Flera gånger sa vi att ”Det känns som att vi är utomlands”. Vi lade oss vid tiotiden och jag sov ganska dåligt. Hotellfrukost och sedan bilfärd mot Bergs slussar för att spana in Göta Kanal. Det var vackert och häftigt att se hur de tog sig upp med deras båtar. Vi besökte sedan olika kloster, slott och spelade minigolf (liknade mer Golf de här banorna). Hade en riktigt bra semesterdag på fredagen för att sedan åka tillbaka till Linköping för att äta och försöka vila. Vila var inte det lättaste, taggad och smått nervös. På plats var det en lite väntan innan start, hann ändra storlek på en jacka jag köpt via nätet, köpa ny hjälm och ladda mentalt.image

Mötte upp Paulina strax innan start. Mamma, pappa och Elias sa hejdå och sedan var det dags. Jag och Paulina hamnade först i ledet, tiden tickade ner och plötsligt skulle vi börja trampa. Jag skakade om benen, nästan som att jag frös, men det var nog en blandning av nervositet och kyla. Vi cyklade sedan bredvid varandra tills det blev många cyklister runt om oss och Paulina hamnade bakom mig. Jag vände mig bakåt och då hörde jag Paulina ropa ”Jag är här Anna”. Bra tänkte jag, skönt att hon är med mig! Efter ett tag vända jag mig igen men ingen som ropade, då ropade jag ”Powie?”, inget svar kom. Cyklade vidare och ropade igen ”Paulinaaa?”, inget svar. Vi hade tappat varandra.Det var läckert att cykla i mörkret, alla röda lampor på rad längs den platta långa vägen. Jag cyklade bakom en klunga som höll ett ganska högt tempo, 34km/h och jag var häpen för de gick så lätt och tänkte, ”nej Anna, sänk farten lägg dig bakom någon annan som cyklar långsammare tänk att det är 30 mil du ska cykla”. Det gick dock inte, benen arbetade på som bäst när de låg på den hastigheten, det flöt på bra och kändes inte jobbigt. Jag hade svårt att hålla lägre fart, så jag tänkte att det får bli så, jag får väl vara trött senare istället. Vid Ödeshög så fortsatte klungan jag följde, utan att stanna, så jag hoppade av klungan och stannade på depån för att jag hade sagt att jag skulle stanna på alla. Passade på att äta en bulle, dricka soppa och gå på toan. Det var sedan som att någon tänt en lampa, det blev jätte ljust och alla började släcka lamporna. Resan fortsatte, jag hittade en ny klunga men tillslut blev det att jag cyklade själv i cirka 2 mil. Eller själv å själv, jag hade en hel klunga bakom mig som låg på rulle. Vid nästa depå Ölmstad parkerade jag cykeln för att ta en kopp soppa och kaffe. En karl kom fram och sa ”Tack, tack för dom där milen, låg bakom dig och de var räddningen” Haha, kul att det gick att bidra med det. Redo igen trampade jag vidare och det blev några bra utförs och uppförsbackar, Tillslut hände samma sak här, att jag hamnade som dragande med flera personer bakom på rulle. Vid nästa station var det dags för gröt, tog min gröt och ställde mig och åt och plötsligt kom en annan karl fram till mig och sa, ”Tack, bra kört.” Jaha sa jag, du låg bakom mig? ” Ja, du hade så bra tempo så det passade perfekt”. Skrattade lite och han frågade ”Det är inte så att du vill cykla ilag, vi verkar ha samma tempo.” Självklart sa jag,perfekt.

image

Vi trampade på tillsammans i högt tempo från Jönköping till Fagerhult. Vi låg bakom tyskar som drog, friskis och svettis och danskar. Växlade med rulle och ibland hamnade vi själva och drog. Det gick bra, vi trampade på mot Hjo och vägen dit låg vi bakom en kille och två tjejer som hade bra jämnt tempo. De var jätteduktiga och vi kunde sänka pulsen och ligga bak på rulle. De stannade i Hjo så då gjorde vi det också för att snabbt gå på toa och få i oss lite mat. Jag tog även av mig jackan för solen började värma, men vinddraget gjorde så det inte blev stekhett, jag behöll armvärmarna på. Det kom några uppförsbackar men jatg tyckte uppförsbackarna gick jättebra, växlade ner, hade hög kadens och trampade på i jämnt tempo vilket gjorde att det kändes som en dans. Han jag cyklade med, Niklas som han hette, undrade och jag älskade uppförsbackar och ifall jag hade tränat specifikt på uppförsbackar. Vi susade förbi många och hamnade tillslut bakom några danskar så vi kunde ligga och bara trampa på. I en uppförsbacke tappade vi dock bort dom för Niklas kedja hoppade och fick lov att stanna och fixa den. Jag förstod inte riktigt vad som hände men jag sänkte farten och trampade på sakta så att han skulle kunna cykla ikapp igen sedan. Så var vi på banan igen, trampade själva i väntan på ny klunga.DSC_2372Hoppade över Boviken och fortsatte mot Hammarsundet, där Ma, Pa och Elias stod och hejade på mig! Jag visste inte exakt vart de skulle stå, sedan såg jag dom! Vi låg bakom npågra danskar och hade ganska bra tempo. De skrek Heja Heja! och jag saktade ner och sa, ska jag stanna eller? men fortsatte och cyklade ikapp klungan! Haha. Det var mycket trafik nu och trångt på vägen. Vägräcken på båda sidor och cyklister som ville cykla om, snabba cyklister!
DSC_2376

Vi hoppade även över sista depån, Medevi och satsade på målet! Det var en berömd backe som Niklas varnade om som skulle vara jobbig. Uppe i backen sa jag, ”Men det där gick ju bra”, han skrattade och sa ”Haha härligt att du tänker så”. Nu var vi nära, det var mycket folk överallt, vägen smalnade av helt plötsligt ibland. Tillslut vek vi av från stora vägen och körde en mindre väg som var slingrig men mysig men skog och hus. Sedan blev det en kortare bit igen med asfalt. Då kände jag igen mig, vi hade kört bil där dagen innan när jag köpte reflexer. Då kändes det hur bra som helst, jag visste att det var nästan bara attrulla in i mål! Mycket folk stod längs vägen och hejade och helt plötsligt pep det till! Vi var i mål!!!! Jag skrek WOOHO så att danskarna höll på att trilla av sadeln framför mig. Jag och Niklas gjorde en High-5 och sedan dök Ma, Pa och Elias upp längs sidan! Jag var i mål! Jag var i mål! Blev kramar och grattis.

Sedan sa Elias att Paulina inte skulle komma i mål och berättade att hon blivit påkörd. Jag blev jätte rädd, vilket syns på en video Ma och Pa har. Hon gjorde det så bra, hade ett bra tempo och var nästan i mål! Känner besvikelsen hon måste känna. Jag är glad över att hon inte skadade sig ännu värre, nog för att det var illa det som hände!

DSC_2384