Sommarens första

Sommarens förta månad, sommarens första dagar och sommarens första bukett.

Ibland behöver de inte vara så avancerat. Här är en bukett av lite ormbunkar, kärleksört, narcisser, astilbe och några långa blada av något jag inte vet vad. Å vips, så är årets första bukett intagen. Det är något speciellt med buketter och ännu mer speciellt när de kommer från ens egna trädgård.

Buketten ska få stå på vå vår nya byrå. Den håller på att bo in sig och nu testar vi att sätlla den i nya matsalen. Jag tycker att den harmoniserar väldigt fint med tapeten, både med sin ljusa utsidan och mörka insida.

I kväll ska vi äta surdegspizza, det är första gången jag gör surdegspizza. Jag har precis hamnat i det berömda surdegsträsket. Jag bakar och bakar och tycker mig ha lärt känna hur degen ska kännas. Bröden blir goda och uppsakattas av hela familjen, stora som små.
Nu återstår att se om familjen flyr till en pizzeria ikväll eller stannar hemma och äter 🙂

Vildmarksbarn

Gånger tre. Nu har jag stickat samma mönster tre gånger, det händer inte ofta att jag stickar samma mönster mer än en gång. Det började med Cornelias tröja som hon fick i storlek 2år, vintern innan hon skulle fylla 2år. Då var den tröjan lite stor men det kändes bra, för då skulle hon kunna ha den ett tag till framöver. Hon verkligen älskar sina stickade plagg hon får av mig och hon har använt denna en hel del. När någon kommenterar den säger hon alltid nöjt ”Den har min mamma stickat” och mitt hjärta blir alldeles varmt.

Sedan ganska så akut stickade jag en tröja till ett födelsedagsbarn. Nu fick den bli i gröna färger och jag måste säga det, att jag är sjukt nöjd med den kombinationen Den blev också väldigt uppskattad av föräldrarna och det är det som gör hela arbetet värt varenda lilla maska.

Nu var det då dags att lillasyster också skulle få en och jag kunde inte låta bli att göra en i samma färger som till Cornelia. Julias är stickat i storlek ett år och det här är ett snabbt projekt som bara händer.

Vet ni vad? Nu är jag sugen på en egen tröja och kanske att Daniel också ska få en. Eller inte. Han är väldigt sticksig-känslig och han skulle nog inte kunna bära den om jag inte gör i det allra mjukaste och o-ulligaste garn som finns. De här är stickade i Drops Karisma. Perfekt att slänga in i maskinen om barnen sölat på dom.
Om jag gör en till mig, ska de då vara i samma färg tro? 🙂

Den ultimata jackan

Resan har varit ganska lång. Vi i den lokala KAL-gruppen föll direkt när vi såg Gryten i Järbos kollektionssläpp förra våren. Köpte garn direkt då mönstret släpptes men sa att ”vi startar upp den i augusti, färdig lagomt till hösten” Jo tjena.

Augusti kom och peppen för gryten hade svalnat. Det dyker upp så mycket annat roligt att sticka på och det är ganska svårt att få en gemensam start med så många med i gruppen som vi är. Några hopapde av gryten medan andra körde igång, i slutet av augusti.

Vi satte inte några datum och hållpunkter som vi gjort vid tidigare KALar. Datumen gör att den som stickar snabbare eller prioriterar KALen före andra projekt, kan få fortsätta sticka vid angivna datum istället för att vänta in de som väljer att sticka på annat och ”hamna lite efter”. Det har fungert fint tidigare och slutsatsen från denna KAL är att sådana hållpunkter behövs. Annars blir projektet liggandes allt för länge.

Efter nyår satte vi dock lite eld i baken på varandra, det var dags att färdigställa gryten så vi kunde starta upp en ny KAL tillsammans. Nu när Gryten äntligen är färdig så tror jag att vi alla kan vara enade om en sak, att trots att resan varit lång och bitvis supertrist, så är detta ett underbart plagg att ha färdigt! Den är såååå skön (nä, jag är inte sticksigkänslig) och det är verkligen den perfekta vårjackan!

Funderar du på att sticka en Gryten? Förbered dig på en lång resa som är värd allt!

Här hittar du till Gryten på min ravelry.

Bubbel, vänner och stickning

Ni vet när något extremt roligt ska gå av stapeln och du har svårt att vänta på att det ska ske- den känslan hade jag inför stickbubblet i Umeå som var i helgen. Jag har inte varit utan Julia en natt sedan hon föddes och jag har inte varit iväg på så mycket (bara på kvällen då hon lagt sig) så det här kändes både pirrigt och kul!

Jag och 3 av mina ”lokala” stickvänner, Sofie, Sofia och Emilia, var inbjudna till eventet och vi samåkte till lokalen. Där möttes vi av bubbel och andra förväntansfulla stickare. Kalaset höll till i en mysig lokal centralt i Umeå. När vi intog ett bord så fanns det goodiebags på varje plats. Dessa goodibags innehöll så mycket mer än vi kunnat föreställa oss. Sax, markörer, garner, ”märken”, mönster med mera. Vilken trevlig överraskning! Vi skulle hålla hårt i vår goodiebag då det fanns ett nummer under varje som var en lott till ett stort lotteri (tyvärr vann jag inget av de grymt fina vinsterna men Sofie vann 2 härvor). Jag lovar, jag är inte bitter, fina Caroline gav mig en regnbågsmarkör som tröst :).

Oj så vi åt god mat, prata mycket handarbete, smuttade bubbel och handlade garn. För både Limmo design och Libbsticka garn fanns på plats och jag spontanköpte garn av Limmo för att göra en Verticus United. Helt spontant, hjälp! Det är inte likt mig. Lade upp den på en gång och växlade att sticka på den, Cornleias klänning och på Novice Cardigan.

Ioelora var också där och jag föll för hennes fina växtfärgade sjalar. Jag kunde inte motstå att köpa en och jag tror att det kommer sitta så fint runt halsen nu under våren till min vårjacka. Får ta ett kort på den inom kort och visa!

Stort och varmt tack till alla som var med! Det var med leende på läpparna osm jag och Sofie somnade på hotellet den kvällen.

Ett stort pussel

Jag föll inte för detta mönster på grund av designerns uppstickade Jigshawl puzzle. Den är ganska färgvarierad och lite utanför min smak men när jag såg Saras uppstickade pusselsjal så föll jag totalt. Jag vill ha en lika hennes fast byta ut de rosa mot annan lila eller grön. Som ni många känner till så är ju inte rosa min stora favorit.

Mönstret köpte jag för ett tag sedan men har som inte kommig igång riktigt. För att få en sjal lik Saras vet jag ju att jag måste köpa hem garn. Det strider dock mot det jag primärt jobbar för – att minska på de garnlager jag sitter på. Både oanvända garnhärvor och nystan men även på restgarner. Därför blir den här sjalen i restgarner.

Jag sitckade två rutor i höstas och tyckte, ”skönt, nu är jag igång”. Sedan tog det stopp. Det är svårt att sticka med restgarner. Jag vill så gärna få den neutral och mild men garnerna begränsar mig. Förra veckan gick jag bara till garnkorgen, tog projektet och fortsatte. Jag slutade tänka så mycket och började sticka och jag är så himla glad för det! Den får bli som den blir, just nu är jag bara så himla tillfredsställd med att sticka den, precis vad min mammahjärna behöver efter tidiga morgnar och vakna nätter.

Känner jag för en Sara-inspirerad sjal sen får jag kanske unna mig garn till en sådan ❤

Mönster
Garn
Inspiration

Stickat som present

Ibland stickar jag och ger bort i present, julklapp eller liknande. Ibland, det sker faktiskt inte jätteofta. Varje gång jag ska ge något så blir jag osäker på ifall mottagaren uppskattar hemstickat, kommer det till användning – är personen ”knitworthy”? Det största grubbleriet är dock – är det tillräckligt?

Är det tillräckligt? Funderingen har gjort mig tokig flera gånger om. Jag tänker ofta ”nä jag kanske ska köpa till något mer” eller ”kan jag uppfattas som snål som ger bort något egengjort?”.

Jag funderar och funderar på varför jag tvivlar att det är tillräckligt bra. Är det för att personer värderar tid olika? Är det för att mottagaren kanske inte gillar handarbete? Är det för att jag tvivlar på att det jag gör är tillräckligt bra eller är det för att handarbetat genom åren ofta haft ett lågt pris? Är jag rädd att presenten kommer bli liggandes och den nedlagda tiden ska kännas ovärd? Jag kan inte riktigt sätta fingret på det även fast jag försöker.

Jag kan inte veta vad andra tycker? Däremot kan jag konstatera att jag själv tycker om att få något handarbetat. Det är en person bakom alstret. Det är inte en maskin som kastat ut produkter på löpande band, den ena precis lik den andra. Det är tid som en person valt att lägga ner på just din present, till dig! Jag tror att jag måste:

  1. Vända den tidigare uppfattade billighets-stämpeln på handarbete och se de som en dyr och exklusiv produkt
  2. Tro på att det jag gör är bra
  3. Tänka att det är finare att ge något unikt än köpa något massproducerat från butik

Jag var lite nervös innan jag gav bort den här tröjan. Funderade innan ifall jag skulle ha köpt till något mer. Men den reaktion jag fick då jag gav bort den var solklar. Den glädjen som utstrålades då paketet öppnades gjorde varje minut nedlagd värd allt! Nu ska jag skärpa mig och tro på att det är tillräckligt!

Hur tänker ni?

Ha de gott! /Anna

Stickat som present

Ibland stickar jag och ger bort i present, julklapp eller liknande. Ibland, det sker faktiskt inte jätteofta. Varje gång jag ska ge något så blir jag osäker på ifall mottagaren uppskattar hemstickat, kommer det till användning – är personen ”knitworthy”? Det största grubbleriet är dock – är det tillräckligt?

Är det tillräckligt? Funderingen har gjort mig tokig flera gånger om. Jag tänker ofta ”nä jag kanske ska köpa till något mer” eller ”kan jag uppfattas som snål som ger bort något egengjort?”.

Jag funderar och funderar på varför jag tvivlar att det är tillräckligt bra. Är det för att personer värderar tid olika? Är det för att mottagaren kanske inte gillar handarbete? Är det för att jag tvivlar på att det jag gör är tillräckligt bra eller är det för att handarbetat genom åren ofta haft ett lågt pris? Är jag rädd att presenten kommer bli liggandes och den nedlagda tiden ska kännas ovärd? Jag kan inte riktigt sätta fingret på det även fast jag försöker.

Jag kan inte veta vad andra tycker? Däremot kan jag konstatera att jag själv tycker om att få något handarbetat. Det är en person bakom alstret. Det är inte en maskin som kastat ut produkter på löpande band, den ena precis lik den andra. Det är tid som en person valt att lägga ner på just din present, till dig! Jag tror att jag måste:

  1. Vända den tidigare uppfattade billighets-stämpeln på handarbete och se de som en dyr och exklusiv produkt
  2. Tro på att det jag gör är bra
  3. Tänka att det är finare att ge något unikt än köpa något massproducerat från butik

Jag var lite nervös innan jag gav bort den här tröjan. Funderade innan ifall jag skulle ha köpt till något mer. Men den reaktion jag fick då jag gav bort den var solklar. Den glädjen som utstrålades då paketet öppnades gjorde varje minut nedlagd värd allt! Nu ska jag skärpa mig och tro på att det är tillräckligt!

Hur tänker ni?

Ha de gott! /Anna

Den ofrivillige tovaren

Det är jag det!

Det blev ett mameluckuppror och alla stickade mamelucker. Ni som hängde med i svängarna då vet precis vad jag menar men för er som inte känner till det så kommer en kort förklaring här. Maja Karlsson har designat ett mönster för ett par mamelucker. Detvisade sig senare att Drops design designade ett par väldigt snarlika mamelucker och stickvärlden gick ut i uppror över denna plagiering. Tittar man på vissa av Drops mönster så är de väldigt lika andra mindre men även större designers mönster, fräckt!

I alla fall så var vi många som stickade mamelucker utifrån Majas mönster för att visa vår ståndpunkt. Jag stickade ett par i garn jag hade hemma, Alpaca fine av Viking of Norway. Sedan broderade jag på en fågel och blev supernöjd!

Av någon anledning hade jag slängt mina mamelucker i tvätten. Jag vet inte vad jag tänkte eller om jag överhuvudtaget tänkte? I alla fall så fick de hänga med på en tvätt i 40grader plus en omgång torktumling. Jag visste inte när jag startade maskinerna att de hängt med utan när jag plockar ur torktumlaren så ser jag något grönt ihoptossat ligga i tumlaren. Innan jag tordes ta ut den ihopskrynklade kumpen satt jag och funderade och tittade och funderade igen på vad det kunde vara där inne som tovat ihop sig. Sedan när jag insåg, oj vad jobbigt det blev.

Nu funderar jag på ett par nya. För jag behöver ett par i mitt liv. De värmer så gott när vi är i fjälls och åker skoter och skidor. De nya ska få längre lår och det är kanske bäst att jag stickar de i ett superwashbehandlat garn?

Att ha UFO:n

Feeling. Jag går mycket på feeling och lust när jag stickar. Vill jag lägga upp just där och då, så gör jag ofta det. Detta kan resultera i några UFO:n, unfinished objects. Några, eller nja, det kanske snarare är många. Ibland irriterar det mig. Jag vill ju verkligen göra klart de ofärdiga projekten, de har ju trots allt varit ett projekt jag en gång suktade efter att lägga upp.

Gråvacka, den designen blev aldrig ett UFO, även fast jag fick tänka om gällande konstruktionen en gång.

Det är inte de att jag inte vill färdigställa projekten, jag vill mycket väl ha projekten färdiga. Problemet är att det finns för mycket roligt att sticka, för mycket fint garn och för mycket pepp av stick-vänner. Detta i kombination av dålig karaktär.

Den här egna designen ligger som ett ufo. En vante är nästan färdig, bara tummen som fattas.

Jag sa i början av året att jag inte skulle lägga upp några fler projekt under januari utan bara städa undan ofärdiga projekt. Här står jag nu med flera nya påbörjade projekt. Det bara hände då lusten att påbörja dessa var för stor. Virkad väst (Ovansjö), egendesignade vantar, en till Gråvacka, koftan Saga, barntröjor…

Sedan tycker jag att det ofta dyker upp födelsedagar hux flux. För jag menar, det är ju som att jag har dålig framförhållning? 😉 Jag tänker då att ”hum, personen kanske vill ha något stickat, jag böööör hinna på en vecka”. Vips så står jag där med ännu ett nytt projekt på stickorna.

En egendesignad filt jag hetsstickade på mindre än en vecka till Daniels kusin som väntade deras första barn.

Så hur känns det då? Stressigt?

Hade ni frågat mig för ett halvår sedan så hade jag svarat ja, de är stressigt och att jag bara ville en sak -> minimera min hög med projekt. För någon vecka sedan kom jag fram till något annat. Jag kände att stickningen ska bara vara lustfull och rolig. Vill jag lägga upp projekt så ska jag göra det, blir det några liggands låt de så vara. Allt ordnar sig tillslut och det är inget ”farligt” med att ha flera projekt igång samtidigt. Jag hamnade direkt i ett annat lugn efter att ha kommit fram till detta. Så jäkla skönt och jag är så tillfreds med alla mina projekt just nu.

Har ni några UFO:n liggandes? Stressar de er? Berätta gärna!

Kram!

Dalsjö – Virkad väst med stickad look

Var beredd på något klyschigt – Jag är helt hooked!

Min svägerska skulle sticka gryten, precis som jag, men hon kom inte riktigt igång och har då 7 härvor av Svensk ull liggandes i garnkorgen. Vid mellandagarna så sa hon att hon var sugen på att göra något med garnet, det är ju trots allt för fint för att bara ligga i en korg. Jag visade då Järbos nya häfte Vintertid där alla designs i häftet är gjorda i Svensk ull. Jag kan ha visat västen Dalsjö liiite extra, just för att jag själv var sugen på den.

Hon föll pladask för den designen. Vid en första anblick så är det lätt att tro att västen är stickad men icke- den är virkad! Taggade blev vi och bara två dagar efter nyår, med ett nyårslöfte från min sida att inte starta nya projekt, sätter vi igång! Jennie motiverade att det var helt okej för mig att starta detta projekt av två anledningar
1. Det var inte stickning utan faktiskt virkning
2. Hon ville ha med mig på tåget samtidigt

Oj så roligt det var! Jag virkade och virkade och kände som en ny glöd inom mig. Det här var så roligt! Jag fick repa en hel del flera omgångar men det gjorde mig inget alls, det var lika roligt ändå. Det skulle jag vilja säga är ett bra mönster! Jag ångra inte alls att jag startade upp projektet, jag kände mig också nöjd med att jag inte köpte garn för det utan använde från lagret. Dock visade det sig bli katastrof ändå.

Garnet räcker inte!
Jag tror att det är något som börjat förfölja mig på sistone. Trots att jag har en lite mindre virknål, skippade några varv i ryggen och håller samma virkfasthet så räcker det inte. Jag vet att det kan variera vid byte av garn, jag använder trots allt inte Svensk ull utan Novita 7 bröder. Så nu pågår en jakt efter en snutt garn, för et fattas bara till kanten kring armhålorna och just denna färg (så klart) finns inte att köpa längre. Jippie!

Nu laddar jag faktiskt om för att virka en till! Sugen på det i alla fall, ska bara hitta det perfekta garnet! Hojta till om ni tycker att vi ska köra en CAL på denna väst – jag är på!

Växasäng och läsning

När Cornelia fick sitt rum så ställde vi in en gammal växasäng som Daniels farfar haft. Vi tror han har haft den i alla fall, det står hans namn inuti den. Den var varken bred eller lång men väldigt söt med en målad pojke och en kanin vid fotändan. Cornelia har sovit väldigt bra i den från dag ett, tror inte det är till en nackdel att den är smal utan de kan hjälpa till att de de känns omhuldat och tryggt.

För några veckor sedan var de dock dags för en större säng, en växasäng. Dock stötte vi på problem då sängen skulle in på hennes rum. Den rundade bakre delen av sängen gick inte in mellan dörröppningen. Jag och pappa försökte först med att kapa benen och sätta fast islagsmuttrar och gängstång. Det gick inte alls, benen blev åt skogen för rangliga.

Vi fick istället kapa av en bättre begagnad sopkvast, borra stora hål i fötterna och knacka ner de avkapade kvastpluggarna. Det gick bra, eller i alla fall okej. Benen sitter där de ska men det var svårt att få de estetiskt snyggt men den detaljen lever vi med! 🙂

Vi fortsätter att läsa för Cornelia varje kväll i stolen bredvid hennes säng. Det är en mysig stund och hon gillar att lyssna på sagor. Boken ”Arne Alligator och den försvunna floden” har lästs de flesta kvällarna de senaste 365 dagarna och boken har fått lösa sidor, redan! På sistone har vi försökt variera böckerna och ett bra tips för att få in nytt till läsningen är att låna från biblioteket. Jag älskar verkligen biblioteket och lånar böcker ofta till mig själv. Nu har jag tagit med Cornelia två gånger till biblioteket och hon får välja ut böcker själv (de har varit nära att vi kommit hem med hela biblioteket så lite har jag fått parera :P)

Julafton

Julafton, en dag då målet är att umgås, stressa minimalt och äta sig proppmätt. I år lyckades vi med allt detta tycker jag. Vi började med att äta en grötlunch. Då alla var mätta och belåtna så blev det en stunds socialisering. Barnen gick ut och åkte lite pulka, det var så kallt så det blev inge länge. Under tiden var några inne och tog det lugnt.

Inspekterar dukningen

Vi var totalt 16 st inklusive barn. Yngsta på 7 månader och äldsta hela 91år. Sedan var det också 3st fyrbenta rackare. Nu när vi kunde sitta och utnyttja tillbyggnaden så kunde vi duka upp ett långbord där alla rymdes gott och väl. Det fattas detaljer som fönsterbrädor med det ska vi ta tag i nu efter jul.

Oj vad vi åt! Vi sa innan ”vi kör lite av allt”, men vad svårt de är alltså! Det blir alltid för mycket av allt ändå. Efter vi ätit grötlunchen så blev det kaffe och lite julgodis. Till middagen dukades hela stora julbordet upp. Efter en liten paus sedan så åt vi pepparkakor och mögelost till glögg. Vi satt och mös i sofforna och pratade strunt. Pappa, Daniel och storebror tog en bastu där på kvällskvisten också.

Kusinerna, så fina dom är och så bra de leker i hop. Här hjälps de åt för att sätta upp smällkarameller i julgranen. Så gulliga i deras julklänningar. 🙂 De höll i länge in på kvällen och avslutade med paketlek innan läggdags.

Här har vi en annan goding som är så himla glad jämt. Nästan jämt i alla fall. Hon smakade på tomtegröt och lite leverpastej för första gången. Hon kröp runt överallt på golvet och var så nöjd med att få allas uppmärksamhet. När tomten kom satt hon i sin stol, nöjd och belåten över att få pillra på med sina paket och snören.

Det var spännande när tomten kom men ingen blev rädd. Då det var många julklappar så delades det ut paket ett bra tag. Alla barn blev nöjda med deras presenter och de blev nästan mätta av att öppna dom. Cornelia sparade ungefär 7st till idag, hon ville ju bara börja leka med det hon öppnat.

Stort tack för den här julen. Det är så mycket att umgås med familj, se barnens glädje och äta gott.

Kram

Mysiga december

Jag är en december-lover. Jag älskar jul och allt som händer innan. Pyntet, baket, pysslet, musiken och stämningen. Det är så himla mysigt och jag kan inte få för mycket, snarare för lite! Då vi renoverar, bygger ut och har många bollar igång samtidigt så känner jag inte att jag lyckas hinna med att skapa den maximala julstämningen.

Nu handlar julen om så mycket mer för mig, inte bara att jag ska finna stämningen utan jag ska också försöka ge mina barn en härlig uppväxt. Jag vill hjälpa till att skapa deras finaste julminnen, jag vill att dom ska se tillbaka på deras barndom och känna den där mystiska och spännande känslan blandat med värme och trygghet.

Vi kan i alla fall checka av vissa saker på jullistan som att:

  • Låta en nisse flytta in
  • Adventskalender med något lite varje dag, ”en i dagen” som Cornelia säger
  • Plockat in egen julgran
  • Pyntat julgran
  • Tittat på julkalendern (är nog mest jag som är intresserad)
  • Bakat 2 juliga grejer
  • Dekorerat apelsiner med nejlikor
  • Pyntat hela huset
  • Slagit in julklappar
  • Ätit julbord innan julafton
  • Läst julsagor

Nästa år hoppas jag att vi inte har ett enda projekt igång som vi ska behöva arbeta med. Eller ja, det kommer vi nog inte klara av så som vi håller på men jag hoppas i alla fall att vi inte ska behöva ha några måsten-projekt utan bara mindre projekt som kan vänta tills när som.

Allt gott!

Julvanten 2021

Varje år i fyra år har Maja Karlsson levererat ett vantmönster och att det blivit en tradition att sticka Julvanten är ett faktum. Jag missade tyvärr den första vanten som var en vante med detaljer på tummen. Första julvanten med sin inspiration från lovikkavanten har en vikt mudd älskar jag! De använder jag dagligen under vintern och tycker de sitter så fint på handen.

Julvanten från år 2019, sitter så fint! Mer info se här

Förra året trodde jag att min julvante skulle resultera i en finsk flagga (inge fel med det) då de stickades i vitt och blått men när hela vanten var färdig var jag så nöjd, de blev verkligen fina. Däremot behöll jag inte dessa själv utan gav bort de till svärmor.

Julvanten från år 2020. Mer info här!

I år inspirerades Maja av rosor och i hennes inlägg om vanten skriver hon bland annat: ”Hos oss i Norden förknippas rosen symboliskt med julen och Kristi födelse. ”Det är en ros utsprungen”, psalm 113, sjunger många av oss på julottan. I psalmen är rosen en symbol för Jesus – men tidigare i den katolska versionen symboliserade den istället Jungfru Maria. Det finns legender om rosor som blommar i snön. Att tänka sig hur en röd ros slår ut i den vita, kalla snön är starkt, eftersom rosen också är livets symbol. Vill man läsa en fängslande historia på detta tema rekommenderar jag Selma Lagerlöfs ”Legenden om Julrosorna”.”

Det är inte mycket som blommar i Sverige på vintern, i alla fall inte sett till växtlighet här uppe i norra delen. Vi är heller inte så bra på att blomma själva utan det känns som att vi människor likt växtligheten blommar till våren och sommaren. Då bär vi glada, färgsprudlande och blommiga kläder. Vi beger oss ut i löpspåret med nya krafter och flyttar ut till sommarstugor. På hösten och vintern kurar vi ner oss i stora filtar, tonar ner med svarta och gråa lite för stora kläder och bara pösar till.

Därför gör dessa vantar mig lite extra munter och glad. De trotsar de klassiska vintriga motiven med snöstjärnor och skuttande renar. Jag skulle nästan säga att de sticker lite i ögat. Resan till att acceptera den stickande känslan i ögat var ganska kort men intensiv. Jag började att sticka dessa då mönstret släpptes den 6e- och avslutades 13 december. Under de få dagarna gick jag från ”Näää rosor? Hum, nja rosor på vintern? Ja varför inte rosor på vintern? Jaaa, rosor på vintern! Självklart rosor”

Där emellan alla tankar om rosor hann jag också fundera flera gånger på allt ifrån ifall de skulle bli 3 gånger för stora för mig, alldeles för trånga, på tog för långa och attans så korta. Efter blockning blev de ändå helt okej! Här kan ni se de på ravelry.