Cia, Cias bod, har tillsammans med Järbo garn anordnat en KAL (knit along) för koftan Saga och tröjan Skald från häfte 10, Sägen 1. Här kan ni läsa mer om KALen som startade den 17e januari. Även om KALen är igång är det inte försent att börja en!
Den gröna färgen jag testade med först, men som fick bytas ut.
Jag hade garn hemma, i olika nyanser så jag kunde välja och vraka, nästan i alla fall. Jag testade först att sticka Saga i grön, lila och ljusgrå. Dock blev de inte riktigt så bra som jag hoppats på. Det gröna syntes inte mot de gråa så väl, de blev för låg kontrast mot vad jag var sugen på. Velade och funderade och velade igen. Tillslut föll valet på en mörk grå/svart färg. Det blir en mörkare tröja än ursprungsplanen men jag tror att det blir bra. Det blir i alla fall en bra vardagströja i min smak.
Nu med den mörka färgen istället för den gröna.
Garnet som används i designen är Järbos 2tr ull men jag hr valt att använda Klippans 2tr ull som köptes när vi var nere och besökte svägerskan i Alnarp. Det flyter på bra, det är ulligt men för mig ett mysigt garn. Längtar redan tills jag ska få klippa upp knappkanten men först måste ärmar stickas, pust! Dessa ärmar!
Var beredd på något klyschigt – Jag är helt hooked!
Min svägerska skulle sticka gryten, precis som jag, men hon kom inte riktigt igång och har då 7 härvor av Svensk ull liggandes i garnkorgen. Vid mellandagarna så sa hon att hon var sugen på att göra något med garnet, det är ju trots allt för fint för att bara ligga i en korg. Jag visade då Järbos nya häfte Vintertid där alla designs i häftet är gjorda i Svensk ull. Jag kan ha visat västen Dalsjö liiite extra, just för att jag själv var sugen på den.
Hon föll pladask för den designen. Vid en första anblick så är det lätt att tro att västen är stickad men icke- den är virkad! Taggade blev vi och bara två dagar efter nyår, med ett nyårslöfte från min sida att inte starta nya projekt, sätter vi igång! Jennie motiverade att det var helt okej för mig att starta detta projekt av två anledningar 1. Det var inte stickning utan faktiskt virkning 2. Hon ville ha med mig på tåget samtidigt
Oj så roligt det var! Jag virkade och virkade och kände som en ny glöd inom mig. Det här var så roligt! Jag fick repa en hel del flera omgångar men det gjorde mig inget alls, det var lika roligt ändå. Det skulle jag vilja säga är ett bra mönster! Jag ångra inte alls att jag startade upp projektet, jag kände mig också nöjd med att jag inte köpte garn för det utan använde från lagret. Dock visade det sig bli katastrof ändå.
Garnet räcker inte! Jag tror att det är något som börjat förfölja mig på sistone. Trots att jag har en lite mindre virknål, skippade några varv i ryggen och håller samma virkfasthet så räcker det inte. Jag vet att det kan variera vid byte av garn, jag använder trots allt inte Svensk ull utan Novita 7 bröder. Så nu pågår en jakt efter en snutt garn, för et fattas bara till kanten kring armhålorna och just denna färg (så klart) finns inte att köpa längre. Jippie!
Nu laddar jag faktiskt om för att virka en till! Sugen på det i alla fall, ska bara hitta det perfekta garnet! Hojta till om ni tycker att vi ska köra en CAL på denna väst – jag är på!
Jag fick ett en plötslig känsla av att jag skulle ha en basker. Efter mycket letande och funderande så hittade jag Sari Nordlunds basker Kuutar beret. En vacker spetsstickad basker med en söt liten pompom på. Den stickas i en tråd mohair så det blir en fluffig dröm.
Jag valde att sticka den i garn jag hade hemma vilket var Drops Kid Silk och Drops Flora. Jag gick ner 0,25 i stickor då jag inte hittade några 3.25 hemma utan de fick bli 3mm. Detta gjorde nog att baskern blev något mindre än tänkt, däremot skulle jag inte kunna ha en bredare mudd för då hade den inte stannat kvar runt huvudet. Det är väldigt svårt att under arbetets gång få en uppfattning om en basker kommer passa eller inte.
Jag är väldigt sugen på att sticka en basker till Cornelia också, vet inte om hon kommer använda den så blir en chansning men när hon testade min så var det bara så sött! Jag vet faktiskt inte om jag klär en basker heller men jag ska i alla fall testa och känna in. Kanske blir det fler!
Här kan ni kika in och se mer info om baskern jag stickade.
Direkt när jag såg detta mönster visste jag att jag skulle bli tvungen att sticka det. Det är så häftigt och visst är det något speciellt med mönster över två vantar? Nu har jag bockat för en till make nine och jag använde bara restgarner! Så himla bra och jag är nöjd. De restgarner jag använde var mellanraggi.
Mönstret är av Maja Karlsson, Majas Manufaktur och finns i boken 35 vantar. För övrigt så ska Maja släppa en ny bok som heter 35 sockar! Hur spännande är inte det?
Även fast vissa varv på mönstret var mer jobbiga så är jag sugen på ett par till. Då menar jag att tråden flotteras runt på ovansidan, utan att stickas. Det kan faktiskt kännas jobbigt ibland, speciellt när båda stickas samtidigt och det är ett stort kaos av trådar hängandes. Nästa par ska nog bli lila och häpnas – mamma ska få de gröna och jag ska göra lila till mig!
Några av er, eller är de de flesta, känner inte som jag. Äntligen snö! Att se snön falla som stora flingor får mitt inre att jubla. Det är så vackert, hela landskapet förändras och vyerna blir drömlika. Vilken bra start på veckan!
I helgen hade vi middagsvänner (vänner på middag, istället för gäster) och vi fick den ovanligt vackra tulpanbuketten av dom. Buketten fick mig att tänka på snabba ja och nej frågor, ni vet i intervjuer. Tror ni inte att florister som intervjuas får frågan ”tulpaner eller rosor” under spalten med snabbfrågor.
Tulpaner och snöfall. Ni har väl inte missat instagramkontot @oxtjarnsgarden?
Så dagens stora fråga är, tulpaner eller rosor? Jag har nog tidigare föredragit rosor, de är så vackra när de är fylliga och så där burrigt mörkröda. Däremot vet jag inte om jag har ändrat mig, just precis nyss. Är inte tulpaner väldigt fina? De ser så krispiga och livskraftiga ut.
Jag ser många fråga ”Varför ska man blocka stickningen” eller ”Är det någon mening att blocka sockar?”
Det kanske kan kännas som en tråkig process att blöta upp och blocka ditt färdiga alster när du egentligen bara vill använda det. Att blocka innebär ännu fler timmar i väntan på att projektet ska bli helt klart och frågan är ju- är det värt det?
JA! Jag ropar JA! Jag gör det alltid, sockar som pannband, tröjor som filtar. Den stora skillnaden på det färdiga projektet gör det värt det. Vad är det då blockning gör?
Ser ni skillnaden?
Slätar ut ojämnheter i garnet. Garnet kan vara lite krusigt eller veckat från att ha legat uppnystat under en längre tid.
Får flerfärgsstickning att se jämnare och finare ut, det smälter samman på ett magiskt sätt.
Det går att forma alstret till önskad form och det stannar så efter det torkat (behöver upprepas för att få tillbaka formen efter viss tids användning)
Vid spetsstickning blockas hålen och mönstret ut vilket ger det färdiga projektet det tänkta utseendet
Krullande kanter kan blockas ut (detta bör upprepas efter viss tids användning)
Hur blockar du?
Jag brukar blöta upp plagget. Är det en tröja så tappar jag upp handfatet och låter det ligga där tills det är genomblött, andra projekt sköljer jag blöta under kranen. Kramar ur så mycket vätska som möjligt innan det sedan nålas upp på yogamatta, träs på en sockblockare, läggs plant med mera. En mössa kan tex träs över en uppblåst ballong.
Låt det sedan torka och voila! Magin är ett faktum! Jag fäster alltid trådar efter jag blockat, det är lättare och jag tycker det känns bättre att göra det då jag vet att maskor och varv dragits ut till önskad form så inget som fästs åker upp.
Den absolut bästa fördelen med att sticka tröjor uppifrån och ner enligt mitt tycke är möjligheten att testa tröjan under arbetets gång. Nu tänker du kanske ”men det går ju att göra om du stickar nedifrån och upp också”. Jo det är klart att det går. Dock upplever jag att uppifrån och ner blir ännu bättre om du vill att längden på tröjan ska bli perfekt.
Stickas tröjan nedifrån och upp är det svårt att avgöra vart armhålan på ärmen hamnar när tröjan väl sitter på, det gör det svårare att måtta in och känna sig säker på att den blir rätt längd. Stickas tröjan däremot uppifrån och ner tar du på dig tröjan under arbetets gång och helt enkelt känner efter om den är i rätt längd eller ej.
Men hur ska du då göra med stickorna? För det snabbaste sättet att sticka tröjor är att köra på kortare rundstickor och sticka runt, runt, runt och inte använda sig av magic loop teknik. Det för att rundstickorna inte når runt midjan och i ditt försök att testa tröjan åker alla maskor ut! Då är utbytbara stickor svaret. Det finns länkar till utbytbara stickor som går att skruva fast mellan två kablar, vips så har du en jättelång kabel och det går att testa tröjan utan att maskor glider av (se bild 1).
Skulle du ändå känns dig osäker på att maskorna stannar kvar på kabeln kan du sätta på de runda stoppen som så bra följer med nya kablar! De är de lila runda pluttarna ni ser på bilden nedan. Alltid bra att ha i sin stickpåse, perfekt att sätta på som stopp för ärm-maskorna!
I den eviga väntan på att förlossningen skulle sätta igång så var hjärnan tom. Eller, som jag nämnde i senaste podavsnittet så har hjärnan inte varit i skapar-mode på ett tag. Jag ville sticka och virka men inte kunnat designa något eget och därför passade färdiga mönster mig perfekt under väntans tider. Jag hittade ett superfint mönster på Ravelry som var relativt nyutkommet, gratis också!
Kombinationen med ett färdigt mönster och ett mål för 2019, som är att minska mitt befintliga garnlager blev den här sjalen till. Mönstret heter ZigZag och den är stickad i garnet Angora gold från Alize. Garnet köpte jag för länge sedan då jag och mamma var i Turkiet. Stickat sjalar av detta garn tidigare och jag tycker garnet passar sig så bra till sjalar. De blir lätta och luftiga och det är lätt att sticka i.
Nu har 100% passerat och det har gått 2 dagar över BF! (skriver lördag, byter egentligen vecka på fredagar) Undi är nu lika stor som en större vattenmelon.
Nu har vi passerat det magiska datumet, 2a maj men det blev ingen bebis. Det är bara att hålla ut och invänta rätt datum för Undi att komma ut.
Mående: Mår fint! Sista veckan är helt klart fylld av spännande känslor. Kommer det hända i natt? Händer det i morgon? Jag har inte haft lika mycket halsbränna denna vecka vilket är skönt men det trycker fortfarande på revbenet. BM trodde att bebis hade något vasst där, kanske ett knä. Ajaj..
Cravings: Glass, är det craving eller vädret?
Vikt och kropp: Bristningen har blivit lite större på höger sida av magen men jag kan inte göra något åt det. Bara att finna sig i det även fast jag tycker de är supertråkigt att få dessa sista veckorna. 😦 Känner mig lite mer svälld, kan lätt få svällda fingrar och fötter. Det som är skillnad nu sista veckan, speciellt senaste dagarna, är att jag går med typ konstant träningsvärksskänsla i ljumskarna och ett ganska stort tryck ner mot ”murris”. Bebis hade fixerat sig helt vid förra besöket och det är nog huvudet som trycker på där nere.
Upplever att Undi är superaktiv numer. Det är rejäla rörelser på kvällen, startar i princip samma tid varje kväll, vi nio!
Var ute och åt igår, kan det ha varit sista utemiddagen innan Undi kommer?
Tankar om kommande förlossning: Jag var livrädd för att bli gravid. Livrädd för förlossning. Livrädd för allt med andra ord. Under resans gång har jag, som jag nämnt tidigare, bearbetet mina känslor kring detta. Innan jag ens blev gravid gick jag i tankar om att jag måste nog prata med läkarna om att jag är så förlossningsrädd och absolut måste ha kjejsarsnitt.
En kompis sa till mig att när hon väntade hennes barn så blev hon pepp på förlossningen på slutet. Jag tänkte då för mig själv att, ja det hade ju varit en dröm om det vore så men högst troligt kommer det inte bli så för mig. Så fel jag hade.
Jag vill föda, jag är redo att föda och jag är superpepp på detta. Jag ser fram emot denna händelse och tänker att det kommer vara en sådan häftig upplevelse och att jag helt klart ska föda vaginalt. Nu vill jag absolut inte bli snittad, nej! Det känns som att jag skulle bli snuvad på händelsen då. Det känns så spännande att få vara med om när det sätter igång så jag hoppas verkligen inte att jag ska behöva bli igångsatt, snälla kom naturligt så jag få vara med om upplevelsen! Kommer det vara värker eller kommer vattnet gå? Jag vill ta mig igenom en vaginal förlossning och känna mig som en kämpe efteråt. Vill helt enkelt inte gå miste om mållinjen, efter alla dessa månader som gravid.
När jag nästan stickat klart partiet med snöflingan, där den gröna tråden skulle hänga med på flätan mitt bak hela tiden, var färdig…så kom jag på hur jag skulle lägga trådarna för att få det så smidigt som möjligt. Det var så pass.
Det blir ju extra jollrigt med två sockar samtidigt och 6 trådar igång samtidigt! Tog varv för varv och vips så var det klart. Tog med stickningen och satt med den på luncherna, perfekt tillfälle att beta av några rader. Så det blev några rader i taget vilket var skönt 🙂
Passformen på dessa sockar är perfekta. Vill ni veta en hemlis, jag testade inte sockan en gång under resans gång. Jag tog på mig de för första gången efter de blivit blockade! Oj, modigt tänker ni. Ja, kanske, men Linda designar sockar där de går att justera längs med hela vägen utefter sina egna mått. Så bra, det går alltså att göra dessa i en uppsjö av varianter på storlekar beroende på fotens vidd, längd, benets vidd mm..
Nu har 66,4% passerat och det är 94 dagar kvar till BF! (byter egentligen vecka på fredagar men skriver idag (måndag i vecka 27 (26+9))
Mående: Halsbrännan har lugnat sig något och det kommer inte lika ofta nu. Jag mår fortfarande bra och får sova gott, även om jag drömmer mer konstiga drömmar. Känner mig pigg på dagarna, dock inte som det var i början/mitten av andra trimestern.
Cravings: Inte sugen på någonting alls egentligen. Känner mig otroligt sällan hungrig. Tror jag måste äta ännu mindre portioner också eftersom jag känner mig nästan illamående-mätt efter jag ätit en, för mig, normal portion.
Magen v 27 (26+0)
Vikt och kropp:
Inte vägt mig mer sedan BM. Har fått en liten större kula nu och ibland kan jag känna att det spänner, är hårt i nedre delen av magen. Börjat känna att det liksom är jobbigt att böja mig ner och ta på mig skorna. Det är något i magen som liksom tar stopp tidigare än normalt 😉 Innan Michaelas 30-årsfirande
Hormoner:
Inget nytt! 🙂
Övrigt:
Undi väljer ofta att sparka på kvällarna och efter vi lagt oss. Det var några dagar då det var väldigt lugnt men nu har den kommit igång igen. Det pendlar väldigt mycket om vilket kön det kan vara på Undi. Ena stunden tror jag tjej men mest har jag nog trott kille. Vad tror ni? Så spännande! 🙂
Stickade dessa stjärnor till Undi, tanken är att det ska bli till en mobil. Antingen över spjälsängen eller över barnvagnen. Det går supersnabbt att sticka dom och roligt är det!
Jag ska sticka fler också, eventuellt i samma färger eller så hittar jag kanske några nya färger bland garnlagret. Det är ett perfekt projekt till restgarner. Det går ju att köra olika färger på de olika sidorna av stjärnan med! Hum, där kom en ny idé! 🙂
Nu söker jag teststickare till min senaste design, Trädgårdssockan, Garden socks! Hjälpen uppskattas oerhört då jag får hjälp med att hitta småfel i mönstret. Om du är intresserad, läs nedan vad jag vill ha ut av din hjälp:
– Du stickar i den storlek som du ”ansöker” om. – Du teststickar mönstret. Du måste inte nödvändigtvis sticka båda sockarna färdigt innan slutdatumet. – Du väger garnet innan och efter och meddelar mig hur mycket garn av varje färg som gått åt. -Jag ser helst att du använder Järbo Garns Mellanraggi. – Jag gillar inte att sätta något datum men skulle uppskatta om i alla fall en toffla är färdig innan den 31maj.
Som tack får du det färdiga mönstret som pdf skickat på mail alternativt skickad som gåva till ditt Ravelry-konto!
Skicka in din ansökan till annasartificia@gmail.com eller kontakta mig på Facebook alternativt Instagram.
Min storebror har vänner från Las Vegas på besök. I onsdags när de var här och åkte skidor på kvällen så sa dom ”den här resan skulle vara helt komplett om vi fick se norrsken. Jag tänkte för mig själv att den sannolikheten att det skulle ske när de är här, är nog väldigt liten. Det är inte allt för ofta vi ser norrsken här, det är mer vanligt ännu mer norrut.
Igår (torsdag) så åkte jag och Daniel iväg och tränade en sväng efter vi firat min storebrors födelsedag. Kom hem från träningen och jag säger till Daniel, ”jag passar på att gå ut med hundarna nu innan vi går och lägger oss” (klockan var 22.00 när vi kom hem från träningen).
Vänder mig om och stänger dörren och tycker att allt ser lite grönt ut, tittar upp och där möts jag av norrsken. Jag ringer direkt till mamma (som låter väldigt yrvaken) och säger, DET ÄR NORRSKEN, DET ÄR NORRSKEN, NI MÅSTE KOMMA. Mamma blev pigg på en sekund, Amerikanerna har nog aldrig tagit på sig vinterkläder så snabbt innan. Jag stod ute, fotade och njöt av norrskenet. När dom kom var norrskenet inte lika starkt men de fick ändå uppleva norrsken!
Hjälpen uppskattas oerhört då jag får hjälp med att hitta småfel i mönstret. Om du är intresserad, läs nedan vad jag vill ha ut av din hjälp:
Gårdsliv & Handarbete 