Hon är äntligen här, vårt lilla underverk. Jag tänkte dela med mig av min förlossningsberättelse inom kort men jag kan meddela att allt har gått bra.
Jag slapp en igångsättning då värkarna satte igång under tisdagsnatten den 14/5 vilket jag är väldigt glad för.
Klockan 12:04 kom vår flicka till världen och vägde hela 4290 gram fördelat på 52 cm. Vi mår alla bra och njuter av varje sekund just nu. Det är så svårt att ta in att detta faktiskt har hänt men
Gravid vecka för vecka, vecka 42!
Nu har 150% (känns det som) passerat och det har gått 8 dagar över BF! Jag har försökt få Undi att förstå att uppehället i magen är nu över och det är dags för mig att återta min egna kropp. Men icke. Just nu känner jag nog som många andra gravida gör som går över tiden, att ”jag kommer vara gravid resten av mitt liv”.
Mående:
Det går ju trots övertid och allt inte att klaga på måendet. Jag mår bra, får vara pigg, rörlig och aktiv. Vid BM-besöket i måndags sa barnmorskan ” ja måste ändå få säga att du är ovanligt rörlig och smidig i din graviditet”. Nätterna har blivit lite sämre, sämre sömn och vaknar flertal gånger. Jag även börja vakna vid 5 och kan inte somna om. Jag tror det beror på att varje natt så tror vi när vi lägger oss att ”den här natten är natten då det startar” men varje natt slutar med en lugn och händelselös natt.
Cravings:
Nope, vill bara att bebis ska komma ut 🙂
Vikt och kropp:
Nu närmar jag mig ändå läget då jag ska få tillbaka min kropp och äga den själv. Det känns så otroligt skönt. hur lång tid det kommer ta innan jag kan träna igen och få tillbaka kroppen i samma form som innan skrämmer mig lite. Jag lovar dock mig själv att inte ta det för fort då detta kan riskera mer skada i framtiden.
Känner inte av något speciellt i kroppen, jag har sammandragningar men det är inget som gör ont eller så. Undi är fortfarande väldigt aktiv och det känns främst på kvällarna. Kommer en stickande känsla neråt ibland men inget som ingiver hopp om start till värkar.
Vad händer kommande vecka?
Det kommer ju komma ett slut på graviditeten och vi kommer få träffa Undi inom kort, även om det inte känns som så. Vid BM-besöket i måndags så bokade hon in en koll hos doktorn kommande måndag. Om det är så att Undi inte själv sätter igång detta under helgen och ser till att komma ut innan måndag så har vi en tid inbokad kl.9.00. Då får en läkare kika och göra bedömning om ev igångsättning. Daniel och jag hoppas att dom kan sätta igång mig där och då. Om inte, lite beroende på plats på BB, så blir det igångsättning tisdag eller onsdag. Så mer än 42 veckor ska jag inte behöva gå. Puh, tack för det.
Jag hoppas verkligen att det får sätta igång själv nu, men med fredag idag så känns det inte som att en bebis kommer ut innan måndag. Dock så ska man aldrig säga aldrig. Rätt vad det är så sätter det bara igång.
Det är en konstig känsla de där. Känsla av att inget kommer hända inom de närmsta dagarna bara för att det inte finns några tecken på start alls. Inget vatten som går, inga värkar alls och ingen slempropp. Mår bra, inget blodtryck som strular, inget läkande av fostervatten, inga foglossningar, inga dåliga sockervärden.. ingenting, ingenting.
Se till att ha en fantastisk helg!
Kram
Gravid vecka för vecka, vecka 41!
Nu har 100% passerat och det har gått 2 dagar över BF!
(skriver lördag, byter egentligen vecka på fredagar)
Undi är nu lika stor som en större vattenmelon.
Nu har vi passerat det magiska datumet, 2a maj men det blev ingen bebis. Det är bara att hålla ut och invänta rätt datum för Undi att komma ut.
Mående:
Mår fint! Sista veckan är helt klart fylld av spännande känslor. Kommer det hända i natt? Händer det i morgon?
Jag har inte haft lika mycket halsbränna denna vecka vilket är skönt men det trycker fortfarande på revbenet. BM trodde att bebis hade något vasst där, kanske ett knä. Ajaj..
Cravings:
Glass, är det craving eller vädret?
Vikt och kropp:
Bristningen har blivit lite större på höger sida av magen men jag kan inte göra något åt det. Bara att finna sig i det även fast jag tycker de är supertråkigt att få dessa sista veckorna. 😦
Känner mig lite mer svälld, kan lätt få svällda fingrar och fötter. Det som är skillnad nu sista veckan, speciellt senaste dagarna, är att jag går med typ konstant träningsvärksskänsla i ljumskarna och ett ganska stort tryck ner mot ”murris”. Bebis hade fixerat sig helt vid förra besöket och det är nog huvudet som trycker på där nere.
Upplever att Undi är superaktiv numer. Det är rejäla rörelser på kvällen, startar i princip samma tid varje kväll, vi nio!
Tankar om kommande förlossning:
Jag var livrädd för att bli gravid. Livrädd för förlossning. Livrädd för allt med andra ord. Under resans gång har jag, som jag nämnt tidigare, bearbetet mina känslor kring detta. Innan jag ens blev gravid gick jag i tankar om att jag måste nog prata med läkarna om att jag är så förlossningsrädd och absolut måste ha kjejsarsnitt.
En kompis sa till mig att när hon väntade hennes barn så blev hon pepp på förlossningen på slutet. Jag tänkte då för mig själv att, ja det hade ju varit en dröm om det vore så men högst troligt kommer det inte bli så för mig.
Så fel jag hade.
Jag vill föda, jag är redo att föda och jag är superpepp på detta. Jag ser fram emot denna händelse och tänker att det kommer vara en sådan häftig upplevelse och att jag helt klart ska föda vaginalt. Nu vill jag absolut inte bli snittad, nej! Det känns som att jag skulle bli snuvad på händelsen då. Det känns så spännande att få vara med om när det sätter igång så jag hoppas verkligen inte att jag ska behöva bli igångsatt, snälla kom naturligt så jag få vara med om upplevelsen! Kommer det vara värker eller kommer vattnet gå? Jag vill ta mig igenom en vaginal förlossning och känna mig som en kämpe efteråt. Vill helt enkelt inte gå miste om mållinjen, efter alla dessa månader som gravid.
Det är så mysigt med bebiskläder, de är så smått och sött.
Vi har fått ett gäng kläder av mamma och pappa som jag och mina bröder hade då vi var små men även nya kläder! Här är kläder som blivande mormor och morfar har gett Undi. Nu är allt tvättat och redo att användas.
Det är idag prick 6v kvar till BF. Det är så spännande, kommer det dra över eller kommer Undi bestämma sig för att komma redan i April?
Den grå-randiga bodyn åker med i BB-väskan. Fick tips om att ha omlott body med till BB då det är lättare att trä på bebisen. Så sött med dessa små kläder som passar nyfödd bebis.
Det beigea är ett set med body och byxor, supermjuk i eko-bomull.
Klart bebisen måste ha en sådan där body, eller vad säger ni? 🙂
Filtar, filtar, jag har hört att man inte kan ha för många bebisfiltar. Den med blåa valar åker med i BB-väskan. Den andra filten blir perfekt till sommaren då den är i tunnare ekologisk bomull.
Nästa inlägg kommer innhålla lite bilder på de kläder som blivande farmor och faffa har gett Undi! Bra att få kläder innan för att kunna tvätta upp de och för att veta vad som en själv inte behöver inhandla. Onödigt med massa av samma.
Undis lilla sovhörna börjar ta form. Det är nu 45 dagar kvar innan BF (shit)!
Det kanske säger sig självt men Undi kommer börja med att ligga nära sängen, då på min sida sängen. Vi kommer nog ta bort ena långsidan och skjuta sängen kloss mot vår säng den allra första tiden men detta beror självklart också på vilken ”typ av bebis” vi får. För om den kommer vilja ha mat stup i ett, så är det nog smidigt att ha sängen an mot vår säng.
Vår tanke är också att bara ha sängen vid vår säng i början, lätt att kika till bebis, för att sedan skjuta sängen till andra änden av rummet så att bebis ligger en bit i från. Den får då en egen liten hörna. Det återstår och se hur allt fungerar som.
Vi har inte bäddat sängen än men lagt in babynästet jag sydde i början av januari. Det som mer fattas är att sätta upp babymobilen som jag snart gjort klar. Återstår två till stjärnor på den så är den sedan redo att hänga upp.
Sänghimmeln är den enklaste variant av sänghimmel. Jag gjorde den på MAX 2 minuter! Lovar!
Från bröllopet hade vi kvar ganska många meter av tyll-tyget och det ljusgråa tyget som ligger utanpå var en gardin. Jag tog och vek tyll-tyget på hälften, grabbade tag i gardinen där uppe som den normalt hänger och snodde runt en hårsnodd runt bunten av tyg. Spikade sedan fast en spik i taket och hängde nästet i spiken. Voila! Easy! Det roliga är att jag ”skulle bara testa” och så blev det så bra att det fick bli så.
Funderar på att sätta ett annat snöre istället för en hårsnodd och eventuellt knyta en söt lite sidenrosett längst upp.
Gravid vecka för vecka, vecka 33
Nu har 81,4% passerat och det är 52 dagar kvar till BF! (Byter egentligen vecka på fredagar men skriver idag, måndag 32+3)
Undi är nu lika stor som en ananas!
Mående:
Jo tack, jag mår hyfsat bra. Det trycker rejält vid revbenen vilket gör att jag inte kan sitta så länge utan måste växla ganska ofta mellan att sitta och stå. Det blir som en brännande känsla och det gör emellan åt riktigt ont. Känner att tiden går fort fram ändå. Var på BM besök under veckan som var och fick då träffa den nya BM som vi ska ha då förra slutade. Hon kändes riktigt bra och jag gillade att hon ställde frågor om mig och hur jag mådde för att få en bild av hur jag upplever graviditeten.
Cravings:
Tänker ofta på sött men har inget speciellt som jag känner att jag absolut vill äta. Det mesta känns faktiskt o-gott, så det är svårt att komma på middagar.
Vikt och kropp:
Paniken över vikten stiger. Jag vet att jag inte ska jämföra eller så men ändå känns det jobbigt att det går plus på vågen, men det är ju trots allt av en anledning. Huvudsaken är att bebis mår bra. Kroppen känner jag inte igen, inget med min kropp är som det var innan. Brösten är fortsatt stora och jag känner mig inte så bekväm med en gravidmage. Försöker ofta klä mig i lite pösigare kläder.
Hormoner:
Bara ett litet break down efter BM (igen men av annan anledning).
Jag tror för övrigt att jag har fått starkare naglar sedan jag blev gravid. De är långa, fina och hårda nu!
Övrigt:
Den andnings och avslappningskurs vi skulle på ställdes in samma dag, bara 1h innan vi skulle dit. (Egentligen 30 min innan då BM gett oss fel tid) Det kändes inte alls roligt och vi har inte fått någon ny tid.
Jag har alltid varit livrädd för det här med förlossning, bli mamma, vara gravid med mera men nu när det börjar närma sig förlossningen så längtar jag bara mer och mer, förmodligen för att jag vill att graviditeten ska vara över och vi får träffa vårt barn. Rätt vad det är så är jag superpepp och heltaggad för förlossningen.
I inlägget innan, det här, så skrev jag vilka saker vi hunnit fixa till bebisen. Nu kommer listan med saker som vi skulle behöva fixa.
Innan bebisen kommer:
Gravid vecka för vecka, vecka 29
TREDJE TRIMESTERN :O
Nu har 60,7% passerat och det är 82 dagar kvar till BF!
(byter egentligen vecka på fredagar men skriver idag (lördag i vecka 29 (28+1))
Mående:
Måendet är hyfsat. Jag är redan lite småless på att känna mig klumpig, då har jag inte ens en stor mage! Hjälp. När jag ska ta på mig skorna är de ju en mage som gör att jag inte kan böja mig likt förr. Känner mig fortfarande pigg, dock inte som i december då jag var som en duracell. Har fortfarande problem med halsbränna, det kommer i tid och otid. Det bara bränner hela halsen och det är ibland svårt att äta.
Cravings:
Tankarna svävar hela tiden på sött. Så de är väl det jag är sugen på just ni men försöker att inte falla för tankarna.
Vikt och kropp:
Vi var på besök hos BM i torsdags. Då vägde jag mig på morgonen innan och hade då gått upp +1kg. Så totalt har jag väl nu gått upp 11 kg. Tror brösten är 1kg styck 😛
Hormoner:
FÖRSTA HORMON-GRAVID-GRÅTEN. Ojoj, vi var hos barnmorskan och jag frågade om vi kunde få gå på de kurser hon pratat om tidigare. Då tar hon fram tider och de fanns bara nu på måndag och 3 maj (3maj!! vi har BF 2a maj) så jag säger okej, vi tar den på måndag då. Varpå Daniel säger nej men kan vi inte få en senare tid. Då fick jag lite smått panik, känslan ”men hur ska jag kunna hinna förbereda mig”, det är så nära nu och de finns ingen tid senare. Kände hur tårarna fylldes i ögonen och bet mig för att inte börja grina.
BM säger då att hon ska gå och kika ifall det finns några andra tider. Kommer tillbaka och meddelar oss att vi kan gå antingen 4 mars eller 18 april. Då tog jag den 4 mars, för jag kände att 18 är för nära inpå. Jag förstod vad Daniel hade i tanke, att det inte skulle bli för länge mellan kursen och förlossningen så vi hinner glömma allt.
När vi sedan kommer ut från BM bara bölar jag och berättar för Daniel vilken panik jag kände över att det var så nära och att jag fick känslan av att jag inte skulle få tid att förbereda mig. Jag såg bara hur tiden rann iväg framför oss samtidigt som ingen kurs var inplanerad. Puh. Sedan var det som svårt att sluta gråta för då bubblade så många känslor upp. Allt från förlossning, hur jag känner mig i rollen som gravid, bebisen, efteråt och ja, allt. Det tog emot för Daniel att skiljas från mig men vi var tvungna att åka vidare på jobbet.
Våra vänner hade utökat familjen med en tös.
Förra torsdagen var vi där och hälsade på över en middag och
fick träffa den underbart fina flickan.
Så liten och så mycket hår!
Jag hade virkat en snuttis i form av an stjärna som fick ett
hjärta fastsytt i mitten.
Ibland, eller ofta måste man öva på tålamodet.
I alla fall om man är en handarbetare.
Efter att jag stickat närmare 60 varv kände jag att filten blev för liten.
Då var det bara att dra upp den och lägga till en mönsterpassning.
När jag då har stickat 60 varv igen inser jag att jag har gjort fel.
Jag har gjort räta på avigsidorna, suck. Repa upp igen.
Sedan flöt de på ganska bra, jag tyckte filten ökade i snabb takt och
det blev fint. I slutet blev det dock tjorvigt. Först såg jag att jag stickat fel ca
6 varv längre ner så det var bara att backa.
Stickade på och garnet började ta slut m,en tänkte att jag skulle få till en mönsterpassning till.
Men icke. Backade och tänkte, en halv mönsterpassning då?
Nej, inte de heller- Så jag fick backa hela mönsterpassningen.
När jag sedan får till så det blir rätt antal avslutningsvarv så fattas det tråd när
jag har ca 25 maskor kvar att avmaska.
Suck.
Tog en bit tråd som fanns i början av arbetet och fick
ihop det precis så att jag kan fästa tråden.
Jag kan ju inte sucka åt att jag fick restgarn i alla fall 🙂
Nu är den blockad och klar.
Stod i val och kval om jag skulle fleeca den eller ej,
men det slutade med att jag sydde på en fleecebaksida för hand.
Gillar den, det gör jag 🙂
En mysig,varm och go filt som trots upprepade upprepningar (haha)
är stickad med kärlek 🙂
Filten är 73 bred X 85 lång.
Ni kanske minns de gula sockorna och vantarna jag stickade i somras?
Om inte, så finns det här!
Elias barndomskompis har nu fått barn och jag
tänkte att det skulle vara kul att ge bort handarbete till dom.
En liten kille kan väl ha gult?
Hoppas de ska bli glada.
Kortet har jag gjort med min Cameo 🙂
Gårdsliv & Handarbete 