Hon är här!

Hon är äntligen här, vårt lilla underverk. Jag tänkte dela med mig av min förlossningsberättelse inom kort men jag kan meddela att allt har gått bra.
Jag slapp en igångsättning då värkarna satte igång under tisdagsnatten den 14/5 vilket jag är väldigt glad för.

Klockan 12:04 kom vår flicka till världen och vägde hela 4290 gram fördelat på 52 cm. Vi mår alla bra och njuter av varje sekund just nu. Det är så svårt att ta in att detta faktiskt har hänt men

Vecka för vecka

Gravid vecka för vecka, vecka 42!

Nu har 150% (känns det som) passerat och det har gått 8 dagar över BF! Jag har försökt få Undi att förstå att uppehället i magen är nu över och det är dags för mig att återta min egna kropp. Men icke. Just nu känner jag nog som många andra gravida gör som går över tiden, att ”jag kommer vara gravid resten av mitt liv”.

Mående:
Det går ju trots övertid och allt inte att klaga på måendet. Jag mår bra, får vara pigg, rörlig och aktiv. Vid BM-besöket i måndags sa barnmorskan ” ja måste ändå få säga att du är ovanligt rörlig och smidig i din graviditet”. Nätterna har blivit lite sämre, sämre sömn och vaknar flertal gånger. Jag även börja vakna vid 5 och kan inte somna om. Jag tror det beror på att varje natt så tror vi när vi lägger oss att ”den här natten är natten då det startar” men varje natt slutar med en lugn och händelselös natt.

Cravings:
Nope, vill bara att bebis ska komma ut 🙂

Morgonmagen v42.

Vikt och kropp:
Nu närmar jag mig ändå läget då jag ska få tillbaka min kropp och äga den själv. Det känns så otroligt skönt. hur lång tid det kommer ta innan jag kan träna igen och få tillbaka kroppen i samma form som innan skrämmer mig lite. Jag lovar dock mig själv att inte ta det för fort då detta kan riskera mer skada i framtiden.

Känner inte av något speciellt i kroppen, jag har sammandragningar men det är inget som gör ont eller så. Undi är fortfarande väldigt aktiv och det känns främst på kvällarna. Kommer en stickande känsla neråt ibland men inget som ingiver hopp om start till värkar.

Vad händer kommande vecka?
Det kommer ju komma ett slut på graviditeten och vi kommer få träffa Undi inom kort, även om det inte känns som så. Vid BM-besöket i måndags så bokade hon in en koll hos doktorn kommande måndag. Om det är så att Undi inte själv sätter igång detta under helgen och ser till att komma ut innan måndag så har vi en tid inbokad kl.9.00. Då får en läkare kika och göra bedömning om ev igångsättning. Daniel och jag hoppas att dom kan sätta igång mig där och då. Om inte, lite beroende på plats på BB, så blir det igångsättning tisdag eller onsdag. Så mer än 42 veckor ska jag inte behöva gå. Puh, tack för det.

Jag hoppas verkligen att det får sätta igång själv nu, men med fredag idag så känns det inte som att en bebis kommer ut innan måndag. Dock så ska man aldrig säga aldrig. Rätt vad det är så sätter det bara igång.
Det är en konstig känsla de där. Känsla av att inget kommer hända inom de närmsta dagarna bara för att det inte finns några tecken på start alls. Inget vatten som går, inga värkar alls och ingen slempropp. Mår bra, inget blodtryck som strular, inget läkande av fostervatten, inga foglossningar, inga dåliga sockervärden.. ingenting, ingenting.

Se till att ha en fantastisk helg!
Kram

Vecka för vecka

Gravid vecka för vecka, vecka 41!

Nu har 100% passerat och det har gått 2 dagar över BF!
(skriver lördag, byter egentligen vecka på fredagar) 
Undi är nu lika stor som en större vattenmelon.

Nu har vi passerat det magiska datumet, 2a maj men det blev ingen bebis. Det är bara att hålla ut och invänta rätt datum för Undi att komma ut.

Mående:
Mår fint! Sista veckan är helt klart fylld av spännande känslor. Kommer det hända i natt? Händer det i morgon?
Jag har inte haft lika mycket halsbränna denna vecka vilket är skönt men det trycker fortfarande på revbenet. BM trodde att bebis hade något vasst där, kanske ett knä. Ajaj..

Cravings:
Glass, är det craving eller vädret?

Vikt och kropp:
Bristningen har blivit lite större på höger sida av magen men jag kan inte göra något åt det. Bara att finna sig i det även fast jag tycker de är supertråkigt att få dessa sista veckorna. 😦
Känner mig lite mer svälld, kan lätt få svällda fingrar och fötter. Det som är skillnad nu sista veckan, speciellt senaste dagarna, är att jag går med typ konstant träningsvärksskänsla i ljumskarna och ett ganska stort tryck ner mot ”murris”. Bebis hade fixerat sig helt vid förra besöket och det är nog huvudet som trycker på där nere.

Upplever att Undi är superaktiv numer. Det är rejäla rörelser på kvällen, startar i princip samma tid varje kväll, vi nio!

Var ute och åt igår, kan det ha varit sista utemiddagen innan Undi kommer?

Tankar om kommande förlossning:
Jag var livrädd för att bli gravid. Livrädd för förlossning. Livrädd för allt med andra ord. Under resans gång har jag, som jag nämnt tidigare, bearbetet mina känslor kring detta. Innan jag ens blev gravid gick jag i tankar om att jag måste nog prata med läkarna om att jag är så förlossningsrädd och absolut måste ha kjejsarsnitt.

En kompis sa till mig att när hon väntade hennes barn så blev hon pepp på förlossningen på slutet. Jag tänkte då för mig själv att, ja det hade ju varit en dröm om det vore så men högst troligt kommer det inte bli så för mig.
Så fel jag hade.

Jag vill föda, jag är redo att föda och jag är superpepp på detta. Jag ser fram emot denna händelse och tänker att det kommer vara en sådan häftig upplevelse och att jag helt klart ska föda vaginalt. Nu vill jag absolut inte bli snittad, nej! Det känns som att jag skulle bli snuvad på händelsen då. Det känns så spännande att få vara med om när det sätter igång så jag hoppas verkligen inte att jag ska behöva bli igångsatt, snälla kom naturligt så jag få vara med om upplevelsen! Kommer det vara värker eller kommer vattnet gå? Jag vill ta mig igenom en vaginal förlossning och känna mig som en kämpe efteråt. Vill helt enkelt inte gå miste om mållinjen, efter alla dessa månader som gravid.

Vecka för vecka

Gravid vecka för vecka, vecka 40!

Nu har 98,9% passerat och det är 3 dagar kvar till BF!
(skriver måndag (39+3, byter egentligen vecka på fredagar) 
Undi är nu lika stor som en vattenmelon.

v40! (39+1)

Mående:
Jag mår bra! Samma mindre krämpor är kvar så som halsbränna, ömmande revben och förkylning men nu är jag så van så de känns som normalläge. Jag känner mig pigg och alert. Helt otroligt ändå att jag får må så bra som jag gör med tanke på att jag är höggravid och bara har 3 dagar kvar till BF.

Cravings:
Nja inget speciellt fortfarande.

Vi längtar sååå mycket!

Vikt och kropp:
Jag ska träffa BM idag, vägde mig nu och har inte gått upp något sedan jag sist vägde mig vilket var ett tag sedan. Jag satsar fullt ut på återhämtningen och livet efter förlossningen. Jag hoppas att kroppen ska få läka fint efter förlossningen och att jag kommer i god form efteråt. Det är klart att jag vill att det ska gå fort MEN jag vill inte skynda för mycket så att jag riskerar att skada magmusklerna. Det är viktigt att öka träningen i den takt som kroppen läker. Läste ett inlägg här om just inre magmuskelatur efter graviditet.

Hormoner: 
Det finns inget att tillägga här heller. Jag är vid gott humör och god energi.

Övrigt: 
Så, idag har vi BM besök och föräldrakurs (sista träffen).

Det är så spännande nu med 3 dagar kvar till BF. Hela släkten har gissat på ankomst, kön, vikt och längd och den första gissningen på 28/4 har fallit bort. Ett datum som ingen officiellt har lagt sin röst på är 3/5. Farmor gissade på julafton på den 5/5 men har ändrat sig och säger nu den 3/5. Det sista datumet som en gissning ligger på är 21/5, vilket jag tycker känns ooooootroligt långt bort och hoppas verkligen inte på att det ska ske.

Jag har så klart 2/5 som mållinje men har hela tiden försökt ställa in mig på att det blir 2v till. Allt innan 2v över tiden är självklart välkommet. 🙂

Magisk skog!

I lördags började vi dagen med en promenad upp till Gvalsjön. Det blir en ganska bra promenad med många uppförsbackar och skogsstigar. Fortsatte sedan dagen med trädgårdsröjning. Vinbärsbuskarna har fått växa fritt utan någon omsorg i minst 15 år vilket resulterat i väldigt spretiga, hängande och igenväxta buskar. Därför bestämde vi oss för att ta ner alla buskar och låta de växa upp på nytt igen. Daniel kapade allt medan jag krattade och samlade ihop allt. Det bästa för mina revben är ju trots allt att stå upp eller ligga ner. Då föredrar jag att stå : )

Det kommer bli många pussar på dig Undi när du kommer ut! ❤


Hönsen fick nytt vatten och sedan gick jag in för att sminka mig och göra mig fin för fotografering. Jag beställde en klänning för gravidfotografering och tanken var att klara av fotograferingens själv. Promenerade till en skog jag tycker är fin (just denna skog är inte vår), en gammal skog som är gallrad och har ett tak av högra grenar.. Jag började ställa upp kameran och byta om, traskar runt barfota i den kalla skogsmarken med spetsklänning och efter en stund anslöt Daniel.

Det är inte så lätt att fota sig själv men jag är ändå nöjd med de resultat som vi fick. 🙂

Vecka 35!

Gravid vecka för vecka, vecka 35

Nu har 85,3% passerat och det är 41 dagar kvar till BF!
Undi är nu lika stor som en kokosnöt, väger ca 2146g!

Mående:
Det har varit en relativt bra vecka. Jag tänker inte alltid på magen utan kliver upp ur soffan utan en tanke på den. Dock är det de här med trycket mot revbenen. Det tar död på mig. Arbetsdagarna blir otroligt långa när det gör ont 90% av tiden. Försöker ställa mig upp med jämna mellanrum men det kommer så fort jag sätter mig.

Förkylningen har inte blivit bättre, snarare sämre. Vill bli HELT FRISK snart! Sälla!!

Cravings:
Jag känner mig ofta sugen på något kallt. Som kalla vindruvor, kallt vatten, kalla apelsiner (mums), glass är inte heller fel. Dock inte något specifikt jag snöat in på.

Vikt och kropp:
Jag har besökt BM två gånger men inte vägt mig de gångerna. Antingen har hon inte frågat (den nya) då jag förklarade att vikten bla var en jobbig grej. Men jag har vägt mig ändå, det är samma status som förra gången, ingen ökning eller minskning.

Hormoner: 
Senaste BM gick bra, ingen break down då heller (Var i måndags).

Övrigt: 
Det blev ett spännande besök hos BM i måndags. Hon, den nya, hon är verkligen bra på att fråga mig och oss vad vi känner och hur tankar och känslor snurrar. Det känns som en viktig del i den här processen, i alla fall för mig. Hon sa att hon upplevde att jag och Daniel hade väldigt bra kontakt, att vi pratar mycket med varandra. Det stämmer så bra, vi är verkligen en bra kombo. I alla fall, då sa jag apropå inget, att vi inte fått någon ny tid till andning och avslappningskursen. ”Nehe” säger hon, ”det var konstigt. Det går en ikväll!”

Se där, tack. Vi frågade om tid då vi hade ett Byamöte kl 19.00 (nu var klockan 16:10). ”Jo, nu klockan 17 börjar det”. Då hade vi inte hunnit mäta och lyssna på hjärtljud än. Så upp på britsen, mäta, lyssna och sedan rusa ut till bilen för att hinna åka iväg och äta någon mat innan kursen. Kursen drar ut och vi hinner precis (okej, några minuter sent) till Byamötet.

Vi har hela tiden legat precis på den mittersta linjen vad gäller SF-mått. Denna gång avvek vi dock från det. Undi-magen var 1cm större än den mittersta kurvan (tror den skulle ligga på 32cm och Undi-magen var 33cm).
Hjärtljudet var också annorlunda, tidigare har vi legat på 140, 142 och 144. Nu var det nere på 126. Kan det vara en pojke där inne ändå?

Vecka 33

Gravid vecka för vecka, vecka 33

Nu har 81,4% passerat och det är 52 dagar kvar till BF! (Byter egentligen vecka på fredagar men skriver idag, måndag 32+3)

Undi är nu lika stor som en ananas!

Mående:
Jo tack, jag mår hyfsat bra. Det trycker rejält vid revbenen vilket gör att jag inte kan sitta så länge utan måste växla ganska ofta mellan att sitta och stå. Det blir som en brännande känsla och det gör emellan åt riktigt ont. Känner att tiden går fort fram ändå. Var på BM besök under veckan som var och fick då träffa den nya BM som vi ska ha då förra slutade. Hon kändes riktigt bra och jag gillade att hon ställde frågor om mig och hur jag mådde för att få en bild av hur jag upplever graviditeten.

Bild från när vi firade brors födelsedag, V 33, 32+2

Cravings:
Tänker ofta på sött men har inget speciellt som jag känner att jag absolut vill äta. Det mesta känns faktiskt o-gott, så det är svårt att komma på middagar.

Vikt och kropp:
Paniken över vikten stiger. Jag vet att jag inte ska jämföra eller så men ändå känns det jobbigt att det går plus på vågen, men det är ju trots allt av en anledning. Huvudsaken är att bebis mår bra. Kroppen känner jag inte igen, inget med min kropp är som det var innan. Brösten är fortsatt stora och jag känner mig inte så bekväm med en gravidmage. Försöker ofta klä mig i lite pösigare kläder.

Hormoner: 
Bara ett litet break down efter BM (igen men av annan anledning).
Jag tror för övrigt att jag har fått starkare naglar sedan jag blev gravid. De är långa, fina och hårda nu!

Övrigt: 
Den andnings och avslappningskurs vi skulle på ställdes in samma dag, bara 1h innan vi skulle dit. (Egentligen 30 min innan då BM gett oss fel tid) Det kändes inte alls roligt och vi har inte fått någon ny tid.

Jag har alltid varit livrädd för det här med förlossning, bli mamma, vara gravid med mera men nu när det börjar närma sig förlossningen så längtar jag bara mer och mer, förmodligen för att jag vill att graviditeten ska vara över och vi får träffa vårt barn. Rätt vad det är så är jag superpepp och heltaggad för förlossningen.

Vecka 33 (32+0)

Vecka 27

Gravid vecka för vecka

Nu har 66,4% passerat och det är 94 dagar kvar till BF!
(byter egentligen vecka på fredagar men skriver idag (måndag i vecka 27 (26+9))

Mående:
Halsbrännan har lugnat sig något och det kommer inte lika ofta nu. Jag mår fortfarande bra och får sova gott, även om jag drömmer mer konstiga drömmar. Känner mig pigg på dagarna, dock inte som det var i början/mitten av andra trimestern.

Cravings:
Inte sugen på någonting alls egentligen. Känner mig otroligt sällan hungrig. Tror jag måste äta ännu mindre portioner också eftersom jag känner mig nästan illamående-mätt efter jag ätit en, för mig, normal portion.

Magen v 27 (26+0)

Vikt och kropp:

Inte vägt mig mer sedan BM. Har fått en liten större kula nu och ibland kan jag känna att det spänner, är hårt i nedre delen av magen. Börjat känna att det liksom är jobbigt att böja mig ner och ta på mig skorna. Det är något i magen som liksom tar stopp tidigare än normalt 😉 Innan Michaelas 30-årsfirande

Hormoner: 

Inget nytt! 🙂

Övrigt:

Undi väljer ofta att sparka på kvällarna och efter vi lagt oss. Det var några dagar då det var väldigt lugnt men nu har den kommit igång igen.
Det pendlar väldigt mycket om vilket kön det kan vara på Undi. Ena stunden tror jag tjej men mest har jag nog trott kille. Vad tror ni?
Så spännande! 🙂