Clear blue ocean

Jag var desperat och ville sticka en sjal.
Visste inte vilket mönster jag skulle ta eller vilket garn, men en sjal ville jag göra.
Sista minutrarna innan väskorna skulle stängas för att färdas ner till Vätternrundan närmade sig och jag yrar runt i desperat panik om att få med mig tillräckligt med garn och nystan för att klara resan ner och hem igen.

Det handlar om att ta med sig tillräckligt med projekt för hela resan (fy bövelen om de skulle ta slut) och tillräckligt många olika projekt för att kunna byta och variera beroende på vilket handarbethumör jag var på. Babykofta, virkning av pannlappar och det blåskiftande tunna garnet med en uppsjö av olika beskrivningar hamnar i handarbetspåsen.

Ibland faller allt samman med mönster och garn bara så där.
Ibland kan jag hitta ett mönster men inte rätt garn och tvärt om.
Ett obehag av att ”använda upp” ett speciellt garn kan ibland komma.
Det går inte att äta kakan och samtidigt ha den kvar så att säga,
så ibland gäller det att bestämma sig helt enkelt.
Jag bestämde mig tillslut och det blev den här sjalen.
Vem som den hamnar hos vet jag inte än.

Mönster: Spearmint Tea
Garn: Alize Angora Gold Batik

sjal 2 signSjal 1 signsjal 3 sign

Vansbrosimningen och en SUPERKLASSIKER

Loppet är kort men betydelsefullt, för min del!
I och med detta lopp fullföljde jag min andra Svenska Klassiker i rad och dessutom en Superklassiker!
Superklassiker innebär för damer att alla momentens sammanlagda tid är under 24 timmar, herrar ska klara under 20 timmar som totaltid.
Det är mycket nerlagd tid inför dessa lopp men då jag kunnat göra bra prestationer så
har de gett ett bra kvitto för den mödan.

I starten var det varmt och vi tyckte det skulle bli skönt att doppa oss i
älven då det började bli varmt i våtdräkterna.
Precis när vi ska kliva i vattnet börjar det att mullra och blixten
slår ner en bit bort. Shit, ska vi gå ner när det börjar dra in ett oväder?
Aja, starten går ju nu så det är bara att plaska i.

20160709_141858

Vi gjorde det!!

Daniel och jag splittras redan från start då jag simmar på i lite högre tempo.
Det går ganska bra att simma trots min förkylning. Det är dock inte optimalt.
Jag får inte alls in samma andning som jag är van och jag kan
höra ibland att det rosslar lite i andningen men det gör inte ont.
Upplever att snoret hänger åt alla håll men det får man bjuda på.

Några gånger under simningen så ser jag hur det blixtrar till en bit bort.
Simmar på i ett hyfsat bra tempo och betar av metrarna efter metrarna. Tar ingen paus längs vägen utan kör på i ett.
När jag har ungefär 700 meter kvar börjar det smattra till på huvudet och jag
ser vita små bollar på vattenytan när jag dyker under med huvudet i bröstsimtaget.
Det haglar och det gör ont! Det smattrade på rejält!

20160709_192420

SUPERKLASSIKERN är min!

När under 100 meter kvar blir det ganska smockat med folk och det är
svårt att ta sig fram men efter att ha simmat förkyld är jag nöjd med tiden på 1h04min. En liten försämring från fjolåret men trots det klarade jag en superklassiker med god marginal!

20160709_192344

Middag i Karlstad efter loppet. Nöjd älskling!

Inväntar Daniel som kommer in en stund efter mig på 1h20min.
Huttrandes och kalla går vi och duschar och byter om för att sedan inta mat.
Jag åt som en häst i vanlig ordning och sedan körde jag oss ner till Karlstad
i störtskurar utav dess like. Daniel var trött och sussade gott i passagerarsätet.

20160709_192618(0)

Det blev trerätters för att fira goda insatser.

Vansbrosimningen

Det var min Svenska klassikers sista utmaning. Att simma 3 kilometer i öppen älv. Innan loppet går spekulationerna i vilket väder det kommer vara, kommer vattnet vara kallt, kommer de kosrta ner banan? Eftersom simningen går tre veckor efter cyklingen så är tiden till förberedelser liten. Eller, visst går det att börja simma medans träningen inför Vättern sker men jag valde att fokusera helt på cyklingen just innan de loppet. Jag hade i alla fall varit ute och simamt tre gånger i öppet vatten. En gång simmade jag hela sträckan, tre kilometer, för att känna på hur  lång tid det skulle ta.

Nere i Vansbro så var vädret kanon! Det var strålande sol och folk överallt. Vi åkte och var på plats i tid. Hämtade badmössa och chip, innan tänkte jag, ”bara jag inte får en vit badmössa” Vad tror ni jag får? Jo en vit badmössa. Skrattade lagomt mycket åt det. Jag skulle starta 15:18. Väl påklädd och redo så började energin, glädjen och spänningen bubbla. Det var igång! Simmade på ganska bra, körde bröstsim och hade egentligen liten koll på vad som skedde runt omkring mig. Jag hör inte så mycket runt om utan hamnar i en egen bubbla. Efter ett tag ser jag en boj det står 1750m på. Hjälp! Har jag bara det kvar? Det gick så fort upplevde jag, trodde jag bara simmat ca 200m.

Det vänder och det är dags att simma motströms. Tycker det går fint, klart att det går att märka en skillnad i vattnet, att det inte längre är medströms men det går fint. Börjar se mållinjen och simmar på, ser tiden, den visar 16:18:03…04…05.. Då tänkte jag, shiiit, jag ska komma in innan 1h. Jag kom ju inte iväg precis 15:18 så det fanns en chans! I MÅÅÅL!
YES YES YES!!!! JAG HAR GJORT EN SVENSK KLASSIKER!

Tiden blev 59:50! Överlycklig!!!!
Inser att jag var 10minuter ifrån en Superklassiker! WHUUUUT.

11692667_10153107076613871_2173490223171413185_n

EN SVENSK KLASSIKER ÄR MIN!