Härnö Trail

Sveriges trailigaste traillopp! Härnö Trail, vilket mäktigt lopp! Starten gick och det var högt tempo första kilometern tills alla kom in till skogen. Då sänktes tempot något då det var smal smal stig, hala rötter, hoppa över stockar och leriga pölar. Det gällde att ha koncentrationen fullt påslagen då det gick fort och det krävdes mycket steppande och hoppande.

Senare kom vi upp på ett berg, jag lovar er, det är mer klättring är löpning bitvis. Dock var vyn där uppe magisk! På ett ställe var det 90graders nedförsbacke, gled ner på rumpan och höll i mig i rötter och sedan skulle vi klättra ner för en stege. Efter detta kom vi ner på klapperstensfält innan vi nådde stranden. Nere på stranden stod Daniel, mamma och pappa och hejade på. Tänkte lämna ifrån sig mina ringar till Mamma då jag var rädd att de skulle ta skada från allt klättrande men det gick inte. Mina fingrar var så svullna, aldrig varit med om detta förut när jag sprungit.

Nu bar de iväg upp på den högsta toppen. Halva loppet hade nu gått och jag började känna mig lite mör i benen (har ett Lidingölopp i benen från helgen innan) från berget innan. Bitvis gick det inge annat än att gå, benen kunde inte springa. Blicken fokuserad ner i marken för att se vart fötterna skulle sättas men samtidigt tvunget att hålla koll på markeringarna så jag inte sprang bort mig.

Bild från målgången, salt hela ansiktet. Mamma sa, ”Anna du har flagnat på pannan” Glasögon? 😉

En gubbe efter vägen sa, du är 11e tjej! Snacka om att bli sporrad! Det kändes ju jättebra, det var ca 150 damer anmälda! Närmar mig målområdet men ser på klockan att det fattas ca 2.5km för att få ihop loppets 22,2. Det visade sig att vi skulle springa igenom starten och ner till parkeringen för att sedan runda upp och springa hoppbacken (via skogen) in i mål. På den allra sista biten var det en dam som sprang om mig men det gjorde mig inget, för en 12e placering är jag otroligt nöjd med då jag inte visste alls vad jag hade gett mig in på. Att det skulle vara så kuperat och tekniskt svårt visste jag inte. Jag har heller inte sprungit någon trail alls innan, för Lidingö kan absolut inte kallas för trail-lopp.

Skönt med en dusch då jag var så smutsig. Svullna fötter. Mina skor var maskintvättade innan loppet, syns det?

Nöjd tjej!