Så här fina blev dom!

Som jag nämnde tidigare så skulle jag åter igen detta år sticka julvanten. Maja Karlsson som är designchef på Järbo garn står för denna fina tradition och årets vante är så fin. Det gick fort att sticka dom och passformen är perfekt på min hand. Tummarna är så där bulliga och fina.

Av någon anledning så tänker jag på rågrut när jag ser insidan av vanten. Kanske skulle ha stickat mig ett par vit-bruna också så de får se ännu mer ut som de goda knäckebrödet. Jag funderar på att i alla fall sticka ett par till som Daniel ska få. Måste bara slutföra några andra projekt som är igång.

Dessa är stickade i Novita 7bröder som jag tycker är ett bra sock- och vantgarn. Dessa är dessutom stickade i gratis garn, garn jag inte valt själv. Det var nämligen så att för några år sedan beställde jag hem garn från adlibris. Men när jag fick leveransen så innehöll de helt fel garn. De va 10 nystan av något rött garn jag aldrig skulle ha valt och 5 olika nystan i olika färger i sju bröder. Dessa har jag faktiskt använt men har fortfarande kvar då de är i 100gr nystan. Jag kontaktade så klart adlibris och sa att de skickat fel och sa att jag kunde skicka tillbaka men då svarade dom att jag skulle behålla de.

Vintervita hyacinter

Jag ville få ytterligare lite julkänsla här hemma så jag åkte och köpte några hyacinter. Först tänkte jag sätta de i något arrangemang men efter lite googling så inspirerades jag till att göra stearindoppade lökar.

Jag har genom åren sparat på stumpar, jag har svårt att slänga när jag vet att det finns mer att ge, en andra användning. Den lådan med stumpar var fylld till bredden så de var god tid att smälta ner. När jag väl var igång med stearinbadet så smälte jag alla stumpar jag hade och gjöt om de till stora stearinblocknu tar de mindre plats! Använde ursköljda filförpackningar och låt de stelna till dagen efter.

När jag gjorde hyacinterna så började jag med att rengöra lökarna från jord och rötter. Doppade sedan ner de snabbt i stearinbadet och lät de torka mellan varje nytt dopp. Doppade varje lök cirka 6 gånger. Försökte strössla över lite glitter efter sista badet men de gäller att vara ganska snabb då stearinet stelnar.

Nu är jag sugen på fler! De här är väl ändå en fin gåbort-gåva så här i juletid?

Inget julmys utan julvanten

Det har inte gått någon förbi, att Maja Karlsson åter igen ska hålla en mysterie-kal. I fem år har hon hållit i denna tradition! Jag är lika förväntansfull som alltid och längtar tills första delen släpps, på min födelsedag och allt!

I materialinlägget fick vi veta att det är Järbos härliga garn Svensk Ull 3tr som Maja använt. Jag har stickat och virkat i det tidigare, Gryten, Dalsjö och Julvanten 2021. Det är ett rustikt garn som finns i många fina kulörer. I materialinlägget finns flera förslag på kombinationer och jag blir bra sugen på den juliga kombinationen med rött och grått men app app app!

Nä! Först måste jag kika i garnlagret, ni som känner mig förstår varför. Där hittar jag sju bröder, Novita, i en rödaktig färg och tänker köra den i kombination med vitt. Jag har faktiskt stickat en julvante i sju bröder förut som designat med samma Svensk ull. Det gick fint!

Nu längtar jag till lucia och första ledtråden!

Storefjellgenser

Vi hade en ny KAL tillsammans, den lokala stickgruppen. Den här gången körde vi på temat flerfärgsstickat och jag velade mellan att göra Storefjellgenser och Jennifer Steingass mönster Fern and Feather. Den sistnämnda hade jag garn till hemma men suget efter att sticka Storefjellgenser lockade mer, så den fick de bli.

Men vilken färg och vilket garn?
Daniel tyckte att jag skulle satsa på en ”odödlig” tröja. Alltså en tröja med neutrala färger, så jag kan använda den till allt, i alla lägen och att den ska vara en hit genom tiderna. Okej, grå tänkte jag och en grå fick de bli. Däremot fanns inte de gråa färgerna jag först tänkte mig inne hos Garnr så jag fick gå på en ljusare grå som den mörka. Jag var väääldigt skeptisk till färgerna läge, behövde sticka en hel flinga på höjden innan jag började övertygas om att det skulle funka.

Innan jag började ge mig på ärmarna så var jag rädd för att det skulle bli ett evighetsprojekt. Allt mer på sistone har jag dock blivit en monogamstickare (eller i alla fall mer monogam-likt än super-poly) så ärmarna tog inte så lång tid som befarat. När jag sedan kom till halsringningen så skulle de före mudden stickas förkortade varv. Bara jag läste de stycket började jag sucka, förkortade varv med flerfärgsstickning. PUST! Att sticka flerfärg på avigsidan går väl någorlunda men det är svårt att se vart i mönstret du är för alla flotteringar från tidigare varv döljer de. Jag fick vrida och titta på framsidan flera gånger. Sedan läses mönstret helt plötsligt bakifrån till fram, vilket också förvirrar.

Nu är alla trådar fästa, jag har tvättat den i tvättmaskinen och börjat använda den och oj vad jag gillar den. Sitter så bra och den är väldigt skön. Älskar verkligen Kampes garner, så där ulligt som jag vill ha det.

God morgon!

Vad mysigt det var att vakna upp till ett vintervitt landskap igår. Barnen blev taggade direkt och ville gå ut och rulla snögubbar. Jag pös iväg till jobbet och på förmiddagen gjorde jag och min kollega en utflykt inåt landet och hjälp så mysigt det var med snötäcket på vägen och vita träd.

Jag har spelat in ett nytt avsnitt av Annas Artificia podcast, här hittar ni det :

https://youtu.be/Rl51BqU13Lw

Ha en fin dag!
Anna

Filten August

Förra sommaren besökte vi Daniels kunsiner i Västerås och ena kusinen skulle få sitt första barn några veckor efter vi varit där. I sista stund, som vanligt, så kom jag på att ”något stickat att ge bort kanske hade varit kul”. När idén kom så var jag i sommarstugan med tjejerna, mamma och pappa. Lämnade Cornelia men tog med mig Julia som bara var 1-2 månader och åkte till närmsta garnaffär i Nordmaling.

Det har blivit som ett obestämt måste att åka till Olofsfors garn och tyg när jag är i sommarstugan, vare sig jag behöver något eller ej. Hon sålde ut ett fint, mjukt garn från Sandnes som jag fastnade för och bestämde mig för att göra en filt i. Det kändes som mitt i prick för de fanns bara i två färger och de färgerna skulle passa så bra då de inte visste könet på bebisen.

Tynn alpakka är som höres tunt. Jag kände att det kunde bilen utmaning att hinna sticka en filt i tunt garn och tunna stickor på bara en vecka. Alla andra projekt hamnade på paus (jag känner igen de här så väl för de händer ofta) och jag lade allt fokus på filten.

Den hann bli färdig, med någon timma till godo! Phew.

När min vän Emilia väntade barn i sommar så ville hon så gärna sticka filten till bebisen. Där fick jag en teststickare och en spark i rumpan för att göra klart mönstret. Nu, några månader efter att bebis är här så har jag äntligen publicerat mönstret. Här på Ravelry hittar ni den! Med koden TILLENLITEN så får du 20% rabatt till den 15 oktober!

Bild @stickmanick

Då Tynn Alpakka inte går att få tag på så lätt (tror de slutat tillverkas) så stickade Emilia det i Sandnes Sisu. Hennes blev såååå fin!

En seg start

Vi, jag och min svägerska, laddade för denna odlingssäsong. Det skulle bli den bästa genom tiderna. Vi skulle ligga stegen före, kunna plantera ut försodlade plantor, skörda tomater tidigare än åren innan och ha en rabatt full med blommande blommor. Hur blev det då?

Nu är vi inne i augusti, sommaren går lika fort som alltid och jag önskar verkligen att jag kunde förlänga den med i alla fall en månad. Det är så mycket roligt jag vill göra på sommaren men tiden bara rinner iväg. Trots detta har jag försökt påta på i trädgården på kvällarna efter att barnen lagt sig.

Det gror i landet, det börjar komma många blommor nu, salladen är väldigt fin och morötterna är på gång. Tomaterna på friland ser så buskiga och fina ut, fänkålen börjar se redo ut och ärtorna producerar. Det är statusen just nu, men den statusen skulle jag ha velat ha tidigare. Jag tycker det har gått så segt och i början hände ingenting. Vann vi på att förodla så mycket och vad ska göras annorlunda till nästa år?

Svaret blir nej! I början av säsongen är det så mycket som ska göras samtidigt, skola om, preppa bäddar, avhärda och vattna. Att kunna dra ner på momenten som är samtidigt skulle underlätta mycket. Speciellt då vi i maj har två födelsedagsbarn att styra kalas för inom loppet av två veckor.
Därför ska jag till nästa år:
– Inte förodla det som med fördel direktsås
– Odla alla tomater på friland och detta tidigare. Även testa att direktså tomater utomhus!?
– Lärdom från två somrar, att inte odla dill tidigt på säsongen, den blir så mycket finare om den sås senare.
– Odla inte rotselleri då vi inte använder det. Hellre mer morötter!
– Våga avhärda tidigare
– Driva upp utomhus i växthuset

Sommarens första

Sommarens förta månad, sommarens första dagar och sommarens första bukett.

Ibland behöver de inte vara så avancerat. Här är en bukett av lite ormbunkar, kärleksört, narcisser, astilbe och några långa blada av något jag inte vet vad. Å vips, så är årets första bukett intagen. Det är något speciellt med buketter och ännu mer speciellt när de kommer från ens egna trädgård.

Buketten ska få stå på vå vår nya byrå. Den håller på att bo in sig och nu testar vi att sätlla den i nya matsalen. Jag tycker att den harmoniserar väldigt fint med tapeten, både med sin ljusa utsidan och mörka insida.

I kväll ska vi äta surdegspizza, det är första gången jag gör surdegspizza. Jag har precis hamnat i det berömda surdegsträsket. Jag bakar och bakar och tycker mig ha lärt känna hur degen ska kännas. Bröden blir goda och uppsakattas av hela familjen, stora som små.
Nu återstår att se om familjen flyr till en pizzeria ikväll eller stannar hemma och äter 🙂

Vildmarksbarn

Gånger tre. Nu har jag stickat samma mönster tre gånger, det händer inte ofta att jag stickar samma mönster mer än en gång. Det började med Cornelias tröja som hon fick i storlek 2år, vintern innan hon skulle fylla 2år. Då var den tröjan lite stor men det kändes bra, för då skulle hon kunna ha den ett tag till framöver. Hon verkligen älskar sina stickade plagg hon får av mig och hon har använt denna en hel del. När någon kommenterar den säger hon alltid nöjt ”Den har min mamma stickat” och mitt hjärta blir alldeles varmt.

Sedan ganska så akut stickade jag en tröja till ett födelsedagsbarn. Nu fick den bli i gröna färger och jag måste säga det, att jag är sjukt nöjd med den kombinationen Den blev också väldigt uppskattad av föräldrarna och det är det som gör hela arbetet värt varenda lilla maska.

Nu var det då dags att lillasyster också skulle få en och jag kunde inte låta bli att göra en i samma färger som till Cornelia. Julias är stickat i storlek ett år och det här är ett snabbt projekt som bara händer.

Vet ni vad? Nu är jag sugen på en egen tröja och kanske att Daniel också ska få en. Eller inte. Han är väldigt sticksig-känslig och han skulle nog inte kunna bära den om jag inte gör i det allra mjukaste och o-ulligaste garn som finns. De här är stickade i Drops Karisma. Perfekt att slänga in i maskinen om barnen sölat på dom.
Om jag gör en till mig, ska de då vara i samma färg tro? 🙂

Den ultimata jackan

Resan har varit ganska lång. Vi i den lokala KAL-gruppen föll direkt när vi såg Gryten i Järbos kollektionssläpp förra våren. Köpte garn direkt då mönstret släpptes men sa att ”vi startar upp den i augusti, färdig lagomt till hösten” Jo tjena.

Augusti kom och peppen för gryten hade svalnat. Det dyker upp så mycket annat roligt att sticka på och det är ganska svårt att få en gemensam start med så många med i gruppen som vi är. Några hopapde av gryten medan andra körde igång, i slutet av augusti.

Vi satte inte några datum och hållpunkter som vi gjort vid tidigare KALar. Datumen gör att den som stickar snabbare eller prioriterar KALen före andra projekt, kan få fortsätta sticka vid angivna datum istället för att vänta in de som väljer att sticka på annat och ”hamna lite efter”. Det har fungert fint tidigare och slutsatsen från denna KAL är att sådana hållpunkter behövs. Annars blir projektet liggandes allt för länge.

Efter nyår satte vi dock lite eld i baken på varandra, det var dags att färdigställa gryten så vi kunde starta upp en ny KAL tillsammans. Nu när Gryten äntligen är färdig så tror jag att vi alla kan vara enade om en sak, att trots att resan varit lång och bitvis supertrist, så är detta ett underbart plagg att ha färdigt! Den är såååå skön (nä, jag är inte sticksigkänslig) och det är verkligen den perfekta vårjackan!

Funderar du på att sticka en Gryten? Förbered dig på en lång resa som är värd allt!

Här hittar du till Gryten på min ravelry.

Bubbel, vänner och stickning

Ni vet när något extremt roligt ska gå av stapeln och du har svårt att vänta på att det ska ske- den känslan hade jag inför stickbubblet i Umeå som var i helgen. Jag har inte varit utan Julia en natt sedan hon föddes och jag har inte varit iväg på så mycket (bara på kvällen då hon lagt sig) så det här kändes både pirrigt och kul!

Jag och 3 av mina ”lokala” stickvänner, Sofie, Sofia och Emilia, var inbjudna till eventet och vi samåkte till lokalen. Där möttes vi av bubbel och andra förväntansfulla stickare. Kalaset höll till i en mysig lokal centralt i Umeå. När vi intog ett bord så fanns det goodiebags på varje plats. Dessa goodibags innehöll så mycket mer än vi kunnat föreställa oss. Sax, markörer, garner, ”märken”, mönster med mera. Vilken trevlig överraskning! Vi skulle hålla hårt i vår goodiebag då det fanns ett nummer under varje som var en lott till ett stort lotteri (tyvärr vann jag inget av de grymt fina vinsterna men Sofie vann 2 härvor). Jag lovar, jag är inte bitter, fina Caroline gav mig en regnbågsmarkör som tröst :).

Oj så vi åt god mat, prata mycket handarbete, smuttade bubbel och handlade garn. För både Limmo design och Libbsticka garn fanns på plats och jag spontanköpte garn av Limmo för att göra en Verticus United. Helt spontant, hjälp! Det är inte likt mig. Lade upp den på en gång och växlade att sticka på den, Cornleias klänning och på Novice Cardigan.

Ioelora var också där och jag föll för hennes fina växtfärgade sjalar. Jag kunde inte motstå att köpa en och jag tror att det kommer sitta så fint runt halsen nu under våren till min vårjacka. Får ta ett kort på den inom kort och visa!

Stort och varmt tack till alla som var med! Det var med leende på läpparna osm jag och Sofie somnade på hotellet den kvällen.

Ett stort pussel

Jag föll inte för detta mönster på grund av designerns uppstickade Jigshawl puzzle. Den är ganska färgvarierad och lite utanför min smak men när jag såg Saras uppstickade pusselsjal så föll jag totalt. Jag vill ha en lika hennes fast byta ut de rosa mot annan lila eller grön. Som ni många känner till så är ju inte rosa min stora favorit.

Mönstret köpte jag för ett tag sedan men har som inte kommig igång riktigt. För att få en sjal lik Saras vet jag ju att jag måste köpa hem garn. Det strider dock mot det jag primärt jobbar för – att minska på de garnlager jag sitter på. Både oanvända garnhärvor och nystan men även på restgarner. Därför blir den här sjalen i restgarner.

Jag sitckade två rutor i höstas och tyckte, ”skönt, nu är jag igång”. Sedan tog det stopp. Det är svårt att sticka med restgarner. Jag vill så gärna få den neutral och mild men garnerna begränsar mig. Förra veckan gick jag bara till garnkorgen, tog projektet och fortsatte. Jag slutade tänka så mycket och började sticka och jag är så himla glad för det! Den får bli som den blir, just nu är jag bara så himla tillfredsställd med att sticka den, precis vad min mammahjärna behöver efter tidiga morgnar och vakna nätter.

Känner jag för en Sara-inspirerad sjal sen får jag kanske unna mig garn till en sådan ❤

Mönster
Garn
Inspiration

Stickat som present

Ibland stickar jag och ger bort i present, julklapp eller liknande. Ibland, det sker faktiskt inte jätteofta. Varje gång jag ska ge något så blir jag osäker på ifall mottagaren uppskattar hemstickat, kommer det till användning – är personen ”knitworthy”? Det största grubbleriet är dock – är det tillräckligt?

Är det tillräckligt? Funderingen har gjort mig tokig flera gånger om. Jag tänker ofta ”nä jag kanske ska köpa till något mer” eller ”kan jag uppfattas som snål som ger bort något egengjort?”.

Jag funderar och funderar på varför jag tvivlar att det är tillräckligt bra. Är det för att personer värderar tid olika? Är det för att mottagaren kanske inte gillar handarbete? Är det för att jag tvivlar på att det jag gör är tillräckligt bra eller är det för att handarbetat genom åren ofta haft ett lågt pris? Är jag rädd att presenten kommer bli liggandes och den nedlagda tiden ska kännas ovärd? Jag kan inte riktigt sätta fingret på det även fast jag försöker.

Jag kan inte veta vad andra tycker? Däremot kan jag konstatera att jag själv tycker om att få något handarbetat. Det är en person bakom alstret. Det är inte en maskin som kastat ut produkter på löpande band, den ena precis lik den andra. Det är tid som en person valt att lägga ner på just din present, till dig! Jag tror att jag måste:

  1. Vända den tidigare uppfattade billighets-stämpeln på handarbete och se de som en dyr och exklusiv produkt
  2. Tro på att det jag gör är bra
  3. Tänka att det är finare att ge något unikt än köpa något massproducerat från butik

Jag var lite nervös innan jag gav bort den här tröjan. Funderade innan ifall jag skulle ha köpt till något mer. Men den reaktion jag fick då jag gav bort den var solklar. Den glädjen som utstrålades då paketet öppnades gjorde varje minut nedlagd värd allt! Nu ska jag skärpa mig och tro på att det är tillräckligt!

Hur tänker ni?

Ha de gott! /Anna

Stickat som present

Ibland stickar jag och ger bort i present, julklapp eller liknande. Ibland, det sker faktiskt inte jätteofta. Varje gång jag ska ge något så blir jag osäker på ifall mottagaren uppskattar hemstickat, kommer det till användning – är personen ”knitworthy”? Det största grubbleriet är dock – är det tillräckligt?

Är det tillräckligt? Funderingen har gjort mig tokig flera gånger om. Jag tänker ofta ”nä jag kanske ska köpa till något mer” eller ”kan jag uppfattas som snål som ger bort något egengjort?”.

Jag funderar och funderar på varför jag tvivlar att det är tillräckligt bra. Är det för att personer värderar tid olika? Är det för att mottagaren kanske inte gillar handarbete? Är det för att jag tvivlar på att det jag gör är tillräckligt bra eller är det för att handarbetat genom åren ofta haft ett lågt pris? Är jag rädd att presenten kommer bli liggandes och den nedlagda tiden ska kännas ovärd? Jag kan inte riktigt sätta fingret på det även fast jag försöker.

Jag kan inte veta vad andra tycker? Däremot kan jag konstatera att jag själv tycker om att få något handarbetat. Det är en person bakom alstret. Det är inte en maskin som kastat ut produkter på löpande band, den ena precis lik den andra. Det är tid som en person valt att lägga ner på just din present, till dig! Jag tror att jag måste:

  1. Vända den tidigare uppfattade billighets-stämpeln på handarbete och se de som en dyr och exklusiv produkt
  2. Tro på att det jag gör är bra
  3. Tänka att det är finare att ge något unikt än köpa något massproducerat från butik

Jag var lite nervös innan jag gav bort den här tröjan. Funderade innan ifall jag skulle ha köpt till något mer. Men den reaktion jag fick då jag gav bort den var solklar. Den glädjen som utstrålades då paketet öppnades gjorde varje minut nedlagd värd allt! Nu ska jag skärpa mig och tro på att det är tillräckligt!

Hur tänker ni?

Ha de gott! /Anna