Förra årets 30-årsfirande blev aldrig av. Istället för ett kalas så tillbringade jag, Daniel och Cornelia en natt i sommarstugan. Vi vandrade ut till havet, grillade och hade det väldigt mysigt i stugan. Morgonen var supermysig med frukost i mörkret som bara tändes upp av stearinljus och ett luciatåg i högtalarna. Blev även överraskad med ett luciatåg av släkten vilket var väldigt fint och de hade fixat med gott fika. Det åts utomhus, med avstånd och så klart försiktighet med tanke på pandemin.



I år tog vi igen kalaset som uteblev i fjol. Vi bjöd på buffé hela dagen och hade familj och vänner här. Det märks dock att det är nya tider, ungefär hälften av de bjudna stannade hemma på grund av att de var förkylda. Förr gick man på kalas även om man var lite krasslig. Det var nog bara feber som höll en hemma, nu tänker vi annorlunda. Vilket på sitt sätt är väldigt bra!


Tänk, nu har ännu ett år gått. Jag har ju ganska mycket åldersnojja och får smått panik vid tanken på att jag år 30. Nu är jag till och med förbi 30. Puh. Men det har inte varit så farligt ändå. Jag har lyckligtvis i år förgyllts med Julia och blivit många erfarenheter rikare.